Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Sorgligt, mycket sorgligt!» suckade modern.
»Låter det sig ej göra att i någon mån förebygga de
ledsamma följderna?»
»Om gossen varit så snäll och öppet tillstått allt
för mig genast, hade jag kanske kunnat ersätta
värden och förmå honom att tiga därmed», återtog fadern.
»Men nu är det för sent, och vi hafva endast att afvakta
hvad för ett straff som skall följa.»
I detta ögonblick knarrade trädgårdsgrinden, och
raska steg närmade sig. En yngling på omkring
sexton år kom gående uppför gången. Hans yttre var
ej obehagligt, men i hans ögon afspeglades ett visst
trots, och ett lika trotsigt drag kring munnen bidrog
ej att göra honom tilldragande. Fru Katarina skrek
till, då hon varseblef honom — man kunde ej rätt
urskilja, om det var af glädje eller skräck; men mäster
Willing mottog den ankommande med mörk blick och
hotfullt rynkad panna.
»God afton, far och mor», sade denne kallt och
likgiltigt.
»Hvarifrån kommer du?» frågade fadern strängt
utan att besvara hälsningen.
»Från residensstaden förstås», fortsatte den unge
mannen. »Man har kört bort mig från skolan för den
dumma lindenauhistoriens skull, och då satte jag mig
genast på tåget och reste hem. Hvad hade jag annat
att göra?»
»Du skulle ej ha gjort något ofog och ej begått
några dumheter, din odåga!» utbrast fadern. »Men nu
kan det också vara nog! Jag har gifvit ut tillräckligt
för dig, och i stället för att åter sända dig till ett
gymnasium skall jag sätta dig som lärling i verkstaden.»
»Det har jag rakt ingenting emot», svarade den
trotsige gossen. »Jag har tröttnat på att plugga de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
