Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
femton är sedan flyttat till Amerika och på hvilkens
goda råd och bistånd vi med säkerhet trodde oss
kunna räkna. Men alla våra förhoppningar skulle
komma på skam. Under öfverresan fick min man
nervfeber och dog efter tre dagars förlopp. Hans
jordiska hydda fick sin graf i hafvet. Jag grät så, att
jag förlorade mina ögons ljus. Då vi slutligen för åtta
dagar sedan kommo hit, stal en djärf skurk hela vårt
bagage, hvaruti äfven våra penningar lågo.
Förgäfves vidtogo vi alla möjliga åtgärder för att återfå vår
egendom. Äfven polisens efterforskningar ledde ej till
något resultat. Så stodo vi då fattiga och hjälplösa
på främmande kust och bland främmande människor,
hvilkas språk vi ej ens förstodo. Ingen tog sig af oss
i vår hjälplöshet. Ännu höllo vi fast vid hoppet att
få reda på min mans broder, men äfven vårt sökande
efter honom blef utan framgång. Den lilla
penningsumma, som vi ännu hade kvar, var snart utgifven.
Värden på det hotell, där vi tagit in, kastade ut oss,
då vi ej längre hade något att betala med, och så stod
oss ingenting annat åter än att om dagen gå och tigga
och tillbringa natten i en öppen vedbod, som min gode
Tomas under sitt sökande efter arbete tillfälligtvis
upptäckt. Nu känner ni vårt öde, käre herre.»
»Hm. jag måste tillstå, att det är ett sorgligt öde
— slag på slag; först förlora mannen, därefter
synförmågan och slutligen sin hela egendom, och det i et
land som detta, där kristlig barmhärtighet väl är den
sällsyntaste varan på lifvets marknadstorg», mumlade
främlingen för sig själf. »Hm, visst är otack världens
lön, men de äro mina landsmän och stå i själfva
verket vid eländets yttersta rand. Visserligen har jag en
gång lofvat mig själf att aldrig mer blanda mig i andra
människors öden, då man ju i alla händelser ingen tack
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
