Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
96 TRÖFVAD TROHET.
»Intet under, då den förträfflige mannen blef
bedragen på ett så skamligt sätt!» sade Tomas, uppfylld
af harm. »Måtte Gud blott en gång försätta mig i den
belägenhet, att jag han bevisa den ädle mannen min
tacksamhet! Då skall han visserligen erfara, att hans
välgärningar icke alltid lönas med dålighet.»
Gamla Juno såg vänligt på honom och nickade
med sitt svarta, ulliga hufvud.
»Ja, Juno tro det», sade hon, »du har godt ansikte,
goda, trofasta ögon, och där de finnas, äfven hjärta
vara godt och trofast. Nu tala med frun. Hur länge
blind, och hvarför blifvit det?»
Fru Brander gaf önskadt besked, och Juno lyssnade
uppmärksamt.
»Låt mig se i ögonen!» sade hon. »Juno intet lofva
i förväg, men hon veta åtskilligt och kanske kunna
återställa ögons ljus.»
Efter en noggrann undersökning klappade hon glad
i händerna.
»Allt rätt!» sade hon. »Juno vet, huru hjälpa. På
sju dagar blindheten borta. Lita på mig!»
»Store Gud! Skulle det vara möjligt?» sade fru
Brander djupt rörd. »Det vore, ju en ny välgärning,
för hvilken jag hade att tacka kapten Brenners
mellankomst.»
»En ny välsignelse af Gud, som slutligen
förbarmar sig öfver våra lidanden!» jublade Tomas. »Mamma,
min varmaste önskan vore uppfylld, om den eviga
natten åter toges bort från dina ögon.»
»Må vi ej hoppas alltför mycket och glädjas för
tidigt, min son!» sade modern stilla. »Om Juno
misstagit sig och vi allt för säkert räknat på en lycklig
utgång, huru bitter skulle ej den svikna
förhoppningen kännas!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
