Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tre dagar hade gått under städse tilltagande
hetta, men Tomas tänkte i trots däraf icke på att
uteblifva från arbetet utan gick hvarje morgon först
till kapten Brenner och sedan till levéen för att där
intjäna sin dagspenning.
Men en morgon, knappt en halftimme efter det
han gått hemifrån, kom han tillbaka ytterst bestört
och förskräckt.
»Hvad har händt dig, Tomas?» frågade modern, i
det hon med oro skyndade honom till mötes.
»Mig ingenting, mamma», svarade Tomas, som
sprungit fort och ännu knappast hunnit hämta andan, »men
kaptenen! Då jag kom in till honom på hans rum,
låg han ännu till sängs och yrade förskräckligt. Hans
ansikte var förfärligt blekt och vanställdt, ögonen
glänste på ett onaturligt sätt, och han kände knappast
igen mig. Han ropade alltjämt, att gamla Juno skulle
komma och drifva bort gula Jack ur hans rum. Jag
visste i min ångest ingenting bättre än att skynda
hem och fråga er till råds.»
Gamla Juno stönade förskräckligt.
»Stackars massa kapten!» sade hon jämrande. »Gula
Jack förgifta hans blod, och gamla Juno måste ligga
här och kan ej hjälpa, ej förjaga gula Jack! Stackars
massa kapten! I morgon död! I morgon i jorden!
Och Juno ej kunna hjälpa för brutet ben!»
»Men kan inte någon annan, kan jag inte?»
frågade Tomas hastigt.
»Alltför farligt, mycket för farligt för hvit man
att kämpa med gula Jack» svarade Juno, i det hon
skakade på hufvudet. »Gula Jack endast rädd för
svart nigger, som skratta åt honom. Kan intet ondt
göra svart man eller kvinna.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
