Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
då ej Darrell Standings kropp vara död för alltid, hur
det än gick med Darrell Standings själ?
Jag grep mig an med mitt bröst och mitt långsamt
klappande hjärta. Min snabba viljekoncentrering fick sin
belöning. Jag hade ej längre något bröst eller hjärta.
Jag var endast en själ, ett medvetande — kalla det hvad
ni vill — i en omtöcknad hjärna, som visserligen
fortfarande fanns i min hufvudskål, men var utvidgad och
utbredde sig ännu mera utanför mitt hufvud.
Och sedan var jag i en blink ute och borta. Med ett
språng hade jag sprängt fängelsetaket och Californiens
himmel och var bland stjärnorna. Jag säger med flit
»stjärnorna». Jag vandrade bland stjärnorna. Jag var
ett barn. Jag var klädd i lätta, flortunna, fint färgade
slöjor, som skimrade i det kalla stjärnljuset. Dessa
kläder sammanhängde naturligtvis med min barndoms
iakttagelser af cirkusartister och mina barnsliga begrepp
om änglarnas dräkt.
Sålunda klädd ströfvade jag omkring i stjärnrymden
i den stolta öfvertygelser att jag gifvit mig ut på
sublima äfventyr, där jag slutligen skulle upptäcka alla de
kosmiska hemligheterna och få universums gåta klar
för mig. I min hand höll jag ett långt glasspö. Jag
fick för mig, att jag med denna staf måste vidröra
hvarje stjärna i förbifarten. Och jag visste med absolut
säkerhet, att om jag blott underlät att röra vid en enda
stjärna, skulle jag störta ner i någon omätlig afgrund af
oanade och eviga syndastraff.
Länge fortsatte jag mina stjärnforskningar. Då jag
säger »länge», måste vi komma ihåg den ofantliga
utvidgning af tiden, som försiggått i min hjärna. I
århundraden ströfvade jag i rymden och vidrörde, osvikligt
säker på hand och öga, med min staf hvarje stjärna jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
