Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femtonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lusten föll på honom, allesamman förda ut på gatan
utanför fängelset och grundligt pryglade med käppar
under folkmassans jubel. Asiaten är ett grymt djur och
njuter af att se människor lida.
Vi blefvo mycket glada, då det äntligen blef slut på
misshandeln. Det berodde på att Kim kom. Kim? Allt
hvad jag kan säga och det bästa jag kan säga, är att
han var den hvitaste man jag någonsin träffat på i
Cho-Sen. Han var höfding för femtio män, då jag gjorde
hans bekantskap. Han förde befälet öfver palatsvakten,
innan hans och mina vägar skildes. Och till sist dog
han för prinsessan Oms och min skull. Kim — ja, Kim
var Kim.
Genast, då han kom, togos plankorna från vår hals, och
vi inkvarterades i det bästa värdshus, som fanns på
platsen. Vi voro ännu fångar, men hedrade fångar med en
vakt af femtio beridna soldater. Följande dag befunno
vi oss på den kungliga landsvägen, fjorton sjömän ridande
på de dvärghästar, som förekomma i Cho-Sen, och på
väg till själfva Keijo. Kejsaren, så berättade Kim för
mig, hade uttryckt en önskan att få se de besynnerliga
hafsdjäflarna.
Det var en resa på många dagar, genom halfva
Cho-Sen, som sträcker sig i norr och söder. Vid den första
rasten gick jag för att se, hur dvärghästarna utfodrades.
Och hvad jag såg, kom mig att ropa: »Hvad skall det
nu bli af, Vandervoot?» tills hela skocken kom
springande. Så sant jag lefver, var det bönvälling, som
hästarna åto, varm bönvälling till på köpet, och under hela
färden fingo de ingenting annat att äta. Det var så
landets sed.
Det var sannerligen dvärghästar. På grund af ett vad
med Kim lyfte jag upp en, trots allt hans bråk och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
