- Project Runeberg -  Tvångströjan /
278

(1916) Author: Jack London Translator: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjuttonde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

278

ögonblicket fanns det blott en tanke i min hjärna. Tänk,
att detta skulle komma öfver mig efter allt det märkliga
jag hade sett tilldra sig! Jag begick intet missförstånd.
Saken var klar. En förnäm dam var min, om . .. om
jag svek Eom. Ty Pilatus var guvernör, hans befallning
hade uttalats, och hans röst var Eoms röst.

Som sagt, det var kvinnan hos henne, hennes äkta
kvinnlighet, som blef Mirjams och min olycka till sist.
Hon hade alltid varit så klartänkt, så förnuftig, så säker
på sig själf och mig, att jag hade glömt, eller rättare sagdt,
jag fick nu åter lära mig den eviga sanningen, som man
inhämtar under alla sina lifsformer, att kvinnan alltid
är kvinna ... att kvinnan ej resonerar, utan känner i stora,
afgörande ögonblick, att den sista helgedomen och den
innersta drifkraften man måste skaffa sig herravälde
öfver, den är i kvinnans hjärta och inte i hennes hufvud.

Mirjam missförstod min tystnad, ty hon tryckte sig
ännu tätare intill mig, i det hon tilläde, som för att
komplettera sina instruktioner:

»Tag med två extra hästar, Lodbrok. Jag skall rida
den andra . . . med dig . . . med dig, öfver hela världen,
hvart än du styr kosan.»

Det var kungliga mutor, och i gengäld fordrade man
af mig en usel och föraktlig handling. Ännu svarade
jag ej. Inte som om jag varit förvirrad eller tvekat. Jag
var endast bedröfvad — djupt och plötsligt bedröfvad,
ty jag visste, att hvad jag nu höll i mina armar skulle
de aldrig mera få famna.

»Det finns i dag blott en man i Jerusalem, som kan
rädda honom», fortfor hon, »och denne man är du,
Lodbrok.»

Då jag ej genast svarade, skakade hon mig, liksom för

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 17:50:55 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tvangstroj/0282.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free