- Project Runeberg -  Tvångströjan /
292

(1916) Author: Jack London Translator: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nittonde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

292

mig nästan en känsla af lättnad, att jag aldrig mera
skulle behöfva hala och dra de styfva linorna och knacka
bort is för att de frusna tågen skulle kunna löpa genom
de frusna blocken. Vinden, som öfvergått till half storm,
kändes bitande som alltid i närheten af isberg, och de
väldiga sjöarna sågo ohyggligt kalla ut i månskenet.

Storbåten höll på att firas ner på babords sida, ocli
jag såg matroserna, som knogade öfver det, isbelagda
däcket med provianttunnor, lämna sina matförråd i
sticket i ifvern att komma bort. Förgäfves sökte kapten
Nicholl få dem att lvda. En sjö, som rusade in från
lovart, gjorde slag i saken och kom dem att hoppa
öfverbord hoptals. Jag sprang fram till kaptenen, höll mig
fast i honom och ropade i hans öra, att 0111 han ville
stiga i båten och hindra karlarna från att kasta loss, skulle
jag åta mig provianteringen.

Men jag fick inte mycken tid på mig. Knappast
hade jag med tillhjälp af andre styrmannen, Aaron
Nortlirup, lyckats stufva in ett halft dussin fat och
kaggar, förr än alla ropade från båten, att nu kastade de
loss. Och det hade de goda skäl till. Från lovart dref
ett tornhögt isberg emot oss, och i lä hade vi ett annat
isberg, som vi drefvo emot.

Aaron Northrup var raskare till att hoppa än jag.
Jag dröjde ett ögonblick, medan båten redan gled ner,
för att välja ut ett ställe midskepps, där trängseln var
störst, så att jag skulle falla mjukare mellan matrosernas
kroppar. Jag ämnade ej embarkera med ett brutet ben
efter denna halsbrytande luftfärd ner i storbåten. För
att karlarna skulle få bättre utrymme vid årorna begaf
jag mig hastigt akterut. Men jag hade andra och
tillräckliga skäl. Jag skulle få det bekvämare i aktern än i
den smala fören. Dessutom skulle det vara bra att be-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 17:50:55 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tvangstroj/0296.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free