Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
23
mig in, kan jag skratta, såsom vi så ofta skrattade, eller
sätter jag mig i respekt: det finnes något jag vet icke vad
för imponerande i de små gropar, som skämtet gör med lätt
finger i mina vita kinder. Jag kan slå ned ögonen och ge
mig ett hjärta av is under min snövita panna. Jag kan
visa den melankoliska halsen hos en svan, då jag poserar
som madonna, och de heliga jungfrur, som målarne teckna,
äro hundra gånger underlägsna mig; jag skall nå mycket
högre i himlen än de. En man måste för att tala med mig
göra sin röst till musik.
Jag är sålunda fullt väpnad och kan genomlöpa
koketteriets hela klaviatur från de djupaste till de högsta
flöjttonerna. Det är en ofantlig fördel att inte vara
enformig. Min mor är varken skämtsam eller ungdomlig; hon
är uteslutande värdig, imposant; hon kan inte gå ifrån detta
utan att bli lejoninna; då hon sårar, läker hon endast med
svårighet såret; jag skall förstå både såra och läka. Jag
är för övrigt helt annorlunda än min mor. Också kan
aldrig någon rivalitet oss emellan komma ifråga, så vida
vi inte började strida om den större eller mindre
fulländningen av våra händer och fötter, som äro lika. Jag brås på
min far, som är skarpsynt och förslagen. Jag har min
farmors sätt och hennes förtjusande tonfall, en huvudröst,
då den forceras, en melodisk bröströst i mellanläget på tu
man hand. Det förefaller mig, som om jag först i dag
lämnat mitt kloster. Jag finnes ännu icke till för stora
världen, jag är okänd i denna. Vilken förtjusande stund!
Jag tillhör ännu mig själv som en blomma, vilken ingen sett
och som just slagit ut. Nå väl! min ängel, då jag går
omkring i min salong och betraktar mig, då jag såg den
okonstlade klosterpensionärens avlagda dräkt, kände jag, jag vet
inte vad i hjärtat: saknad av det förflutna, oro för framtiden,
fruktan för världen, farväl åt våra vita prästkragar, som
vi plockade i vår oskuld och vars blad vi obekymrat
plockade av; det var litet av allt detta, men också något av dessa
fantastiska idéer, som jag innesluter i djupet av min själ,
dit jag inte vågar nedstiga och därifrån de komma.
Min Renée, jag har en bruds utstyrsel! Allt är väl
ordnat, parfymerat i lådor av ceder med det förtjusande
toalettskåpets lackerade framsida. Jag har band, skodon,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
