Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen - XII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
52
mig, och detta gjorde han ingalunda illa; jag måste hålla
honom räkning för att han förstått och uppskattar mig.
»Armande», sade han, »ni har sällsamt bedragit och
angenämt överraskat mig. Då ni kom från klostret, tog jag er
för en ung flicka som alla andra unga flickor, utan
synnerlig betydelse, okunnig och som man lätt kunde komma
till rätta med med litet bjäffs, en klänning och, som inte
tänkte mycket.» — »Tack, min far, å ungdomens vägnar.» —
»Ah, det finnes ingen ungdom», sade han med en åtbörd,
som anstod en statsman. »Ni har ett otroligt omfattande
förstånd, ni dömer varje sak för vad den går, ert skarpsinne
är mycket stort; ni är ganska illparig; man tror, att ni inte
sett något där ni haft blick för orsaken till de verkningar,
som de andra undersöka. Ni är en minister i kjortlar;
här finnes ingen annan än ni, som skulle kunna förstå mig;
det är således endast ni själv, som man kan använda
mot er, om man vill utverka en uppoffring. För den skull
skall jag också öppet uttala mig om de planer, jag uppgjort
och som jag vidhåller. För att förmå er gå in på dem,
måste jag visa er, att de förestavas av upphöjda känslor.
Jag nödgas fördenskull med er inlåta mig på politiska
betraktelser, som äro av största intresse för riket och skulle
tråka ut varje annan ung person än er. Sedan ni hört
mig, skall ni länge överväga saken, jag ger er sex månader,
om så behöves. Ni är absolut er egen herre, och om ni
vägrar göra de uppoffringar, jag begär av er, skall jag
finna mig i er vägran och inte vidare plåga er.»
Vid denna inledning, min kära hind, blev jag helt
allvarsam och sade: — »Tala min far.» — Se här vad statsmannen
hade att förmäla: — »Mitt barn, Frankrike befinner sig i
en osäker och farlig belägenhet, som är känd endast av
kungen och några upphöjda andar; men kungen är ett
huvud utan armar, och därtill ha de upplysta män, som känna
farans hemlighet, ingen myndighet över de personer, som
borde användas för att nå ett lyckligt resultat. Dessa
personer, som folkvalet utspytt, vilja inte vara verktyg.
Huru framstående de än må vara, fortsätta de det sociala
förstörelseverket i stället för att hjälpa oss stärka
byggnaden. Kort sagt, det finnes två partier: Marius och Sullas;
jag håller med Sulla mot Marius. Så förhåller sig saken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
