Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen - XIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
67
vän jör. Vi ha två engelska hästar, en kupé, en kalesch och
en tilbury. Vår betjäning bär ett enkelt, men elegant livré.
Vi anses också för slösaktiga. Jag uppbjuder hela min
intelligens (jag skrattar inte) för att sköta mitt hushåll
sparsamt och skaffa största möjliga trevnad för minsta möjliga
kostnad.
Jag har redan övertygat Louis om nödvändigheten att
anlägga vägar för att förskaffa sig rykte såsom en om sitt
lands väl mån person. Jag förmår honom fullborda sina
kunskaper. Jag hoppas snart se honom såsom medlem av
generalrådet i sitt departement till följd av min familjs
och hans mors inflytande. Jag har kort och gott förklarat,
att jag är ärelysten, att jag alls inte finner det olämpligt,
att hans far fortfarande sköter våra gods och gör
besparingar, därför att jag vill, att Louis helt och hållet skall ägna
sig åt politiken. Om vi få några barn, vill jag se dem alla
lyckligt och väl anställda i staten; vid äventyr att förlora
min aktning och min tillgivenhet borde han bli deputerad
för departementet vid nästa val; min familj skall understödja
hans kandidatur, och då skola vi få det nöjet att tillbringa
alla vintrar i Paris. Ah! min ängel, av den iver, varmed
han lytt mig, ser jag hur älskad jag är. I går skrev han
detta brev till mig från Marseille, dit han rest för några
timmar.
»Då du tillät mig älska dig, ljuva Renée, trodde jag på
lyckan; nu ser jag inte mera något slut på den. Det
förflutna är endast ett obestämt minne, en skugga, som
behöves för att framhäva glansen av min lycka. Då jag är hos
dig, hänföres jag av kärleken, så att jag inte förmår uttrycka
hela vidden av min tillgivenhet; jag kan endast beundra,
tillbedja dig. Jag återfår ordet först då jag är långt ifrån
dig. Du är så fulländat vacker och din skönhet så
allvarlig, så majestätisk, att tiden svårligen skall förändra den;
och fastän kärleken mellan makar icke har så mycket att
göra med kärleken som med känslorna, som hos dig äro av
utsöktaste slag, måste jag ändå säga dig, att vissheten att
alltid se dig vacker bereder mig en glädje, som växer med
varje blick jag kastar på dig. Ditt ansiktes harmoniska
och värdiga linjer, ur vilka din upphöjda själ talar, har något
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
