Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen - XX - XXI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6i
sam, där jag sitter vid foten av en klippa i min park, ha
fört mig till den tanken, att kärleken i äktenskapet är en
slump, på vilken det är omöjligt att grunda den lag, som bör
styra allt. Min filosof från Aveyron har rätt i att betrakta
familjen såsom den enda möjliga samhällsenhet och i
densamma underordna kvinnan, såsom detta skett under alla
tider. Lösningen av denna stora, för oss nästan rysliga gåta
är det första barnet, vi få. Också vill jag bli mor för att ge
min själs förtärande verksamhetslust något att syssla med.
Louis är alltjämt beundransvärt god, hans kärlek är
verksam och min ömhet är passiv; han är lycklig och plockar
ensam blommorna, utan att oroa sig över ansträngningarna
hos den jord, som frambringar dem. Lyckliga egoism! Så
mycket det än kostar mig, lånar jag mig åt hans illusioner
liksom en mor, efter de föreställningar jag gör mig om en
mor, gör allt för att förskaffa sitt barn ett nöje. Hans
glädje är så djup, att den tillsluter hans ögon och sprider
sitt återsken över mig. Jag bedrar honom med det
småleende eller med den blick av belåtenhet, som vissheten
att skänka honom lycka ger mig. Också är det
vänskapsnamn, varav jag betjänar mig, då jag hemma talar med
honom: »Mitt barn!» Jag väntar frukten av så många
uppoffringar, som skall bli en hemlighet mellan Gud, dig
och mig. Moderskapet är ett företag, åt vilket jag
öppnat en. ofantlig kredit; det är redan skyldigt mig så
mycket, att jag fruktar att inte få tillräckligt betalt; det är
förbundet att utveckla min energi, göra mitt hjärta rymligare
och hålla mig skadeslös genom obegränsad glädje. O, min
Gud, måtte jag inte bli besviken! Där är hela min framtid,
och — huru förskräckligt att tänka det — min dygd.
XXI.
Louise de Chaulieu. till Renée de VEstorade.
Juni.
Kära gifta hind, ditt brev kom just lagom till att
rättfärdiga mig inför mig själv för ett djärvt tilltag, varpå
jag tänker natt och dag. Jag vet inte vad jag har för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
