Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen - XXVI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
XXVI.
Louise de Macumer till Renée de VEstorade.
Mars 1825.
Som Felipe med en saracens storsinthet förverkligar min
fars och min mors planer, i det han erkänner sig ha
mottagit min förmögenhet utan att erhålla den, har
hertiginnan blivit ändå vänligare och ömmare mot mig än förut.
Hon kallar mig lilla listiga, lilla slughuvud och tycker, att
jag har en kvick tunga. — »Men, kära mamma», sade jag
dagen innan kontraktet skulle underskrivas, »ni tillskriver
politik, list, behändighet verkningarna av den sannaste,
oskyldigaste, mest oegennyttiga, fullständigaste kärlek,
som någonsin funnits! Vet då, att jag alldeles inte är det
slughuvud, som ni gör mig den äran att anse mig för.» —
»Nåja, Armande», sade hon, i det hon fattade mig om
halsen, drog mig till sig och kysste mig på pannan. »Du har
inte velat återvända till klostret, du har inte velat förbli
ogift, och såsom den stora, vackra Chaulieu, som du är,
har du insett nödvändigheten av att återupprätta din fars
ätt. (Om du visste, Renée, vad dessa ord voro smickrande
för min far, som åhörde oss. —) Jag har sett dig under en
hel vinter sticka din lilla nos i alla kvadriljer, ganska väl
bedöma människorna och förstå de nuvarande
samhällskretsarna i Frankrike. Du har också lagt an på spanjoren,
den ende, som förmår skapa dig det vackra liv, som tillhör
en hustru, som är härskarinna i sitt hem. Kära, min lilla
flicka, du har behandlat honom såsom Tullia behandlar
din bror.» — »Vilken skola är inte min systers kloster!»
utropade min far. Jag gav honom en blick, som tvärt
avklippte hans ord; därpå vände jag mig till hertiginnan och
sade: — »Min fru, jag älskar min fästman, Felipe de Soria,
av hela min själ. Fast denna kärlek varit mycket
ofrivillig och mycket bekämpats, då den först uppstod i mitt
hjärta, svär jag, att jag inte överlämnat mig åt den, förrän
den stund, då jag i baron de Macumer fann en själ värdig
min egen, ett hjärta, hos vilket finkänslighet, ädelmod, hän-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
