Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen - XXVI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
niga eller besvikna kvinnor äro i stånd att likna lörd
Westmoreland.» *
Vi skrattade. För att förklara detta skämt, måste jag
säga, att dagen förut vid bordet en rysk furstinna berättat,
att lörd Westmoreland, som under färden över la Manche
varit förskräckligt sjösjuk och nu ville resa till Italien,
genast vände om hem, då man talade med honom om
övergången över Alperna: — »Jag har redan nog med
övergångar!» sade han. Du kan förstå, Renée, att din dystra
filosofi och min mors moral på nytt hos mig väckt de
farhågor, som oroade oss i Blois. Ju mera bröllopet nalkades,
desto mera samlade jag min styrka, min vilja och min
känsla för att stå emot den förskräckliga övergången från
ung flicka till hustru. Alla våra samtal döko upp i mitt
minne, jag läste om dina brev och upptäckte i dem en dold
melankoli. Dessa farhågor ha haft den fördelen, att de
gjort mig till en vanlig brud, sådan man ser på gravyrer
och bland allmänheten. Också har man funnit mig
förtjusande och mycket anständig den dag, då vi
undertecknade kontraktet. Vi begåvo oss på morgonen
till mären. utan ceremoni, endast åtföljda av våra
vittnen. Jag slutar denna brevstump, medan man gör i
ordning min middagstoalett. Vi skola viga oss i
Sainte-Valères kyrka i afton vid midnatt efter en lysande soaré.
Jag tillstår, att mina farhågor ge mig minen av ett offer
och en falsk blygsel, som skall inbringa mig en beundran,
som jag inte begriper. Jag är förtjust, att min stackars
Felipe är lika mycket ung flicka som jag själv,
sällskaps-världen sårar honom, han är som en läderlapp i en
kristallbutik. — »Lyckligtvis har denna dag en dag efter!» viskade
han till mig utan illparig mening. Han hade inte velat se
någon, så blyg och rädd är han. Då han undertecknade vårt
kontrakt, tog sardinska ambassadören mig avsides för att
överlämna ett pärlhalsband med knäppe av sex präktiga
diamanter. Det är en present från min svägerska,
hertiginnan av Soria. Halsbandet åtföljdes av ett armband av
safirer, på vilket fanns skrivet: Jag älskar dig utan att
känna dig! Två förtjusande brev utgjorde omslaget till
dessa presenter, som jag inte ville mottaga utan att veta
om Felipe skulle tillåta mig det. — »Ty», sade jag tillhö-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
