Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen - XXX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
127
också vore min egen son, framför mig, vet jag inte vad som
skulle hända. Medea torde kanske haft rätt: det finnes
mycket gott hos de gamle!»
Han skrattade. Alltså, kära hind, så har du frukten utan
att ha haft blomman, och jag har blomman utan frukten.
Motsatsen av våra öden fortsätter. Vi äro tillräckligt
stora filosofer för att en dag söka tyda meningen och
moralen häri! Bah! Jag har varit gift endast i tio månader,
vi kunna komma överens om, att ingen tid förlorats.
Vi föra ett förstrött, men inte desto mindre fullt
upptaget liv, sådant lyckliga människor leva. Dagarna synas
oss alltid för korta. Stora världen, som nu återsett mig
förklädd till kvinna, har funnit baronessan de Macumer
mycket vackrare än Louise de Chaulieu: lycklig kärlek har
också sitt smink. Då Felipe och jag en vacker kall
solskensdag i januari, då träden i Champs-Elyssées bära vita,
stjärngnistrande blomklasar, i vår kupé åka förbi hela Paris,
förenade, där vi förra året voro åtskilda, kommer jag på
tusen tankar, och jag fruktar för att vara alltför oförsynt,
såsom du mycket riktigt anmärkte i ditt senaste brev.
Om jag inte känner modersglädjen, skall du beskriva den
för mig, och jag skall vara mor genom dig; ingenting kan
emellertid i min tanke jämföras med kärlekens sällhet.
Du torde finna mig mycket besynnerlig, men jag har tio
gånger under tio månader ertappat mig med att önska dö vid
trettio års ålder i hela glansen av livet, mitt ibland
kärlekens rosor, i sällhetens sköte, få gå bort nöjd och belåten,
utan missräkningar, sedan jag levat i solen, svävat i den rena
etern och till och med nära på dödats av kärleken, sedan
jag ingenting förlorat ur min krans, inte ens ett blad, och
bevarat alla mina illusioner. Besinna bara vad det vill
säga, att ha ett ungt hjärta i en gammal kropp, att finna
stumma, kalla ansikten, där hela världen till och med de
likgiltiga, log mot oss, att till slut vara endast en
respektabel kvinna . . . Detta är ju på förhand ett helvete.
Felipe och jag ha om detta ämne haft vår första tvist.
Jag önskade, att han skulle ha kraft att döda mig, då jag blir
trettio år, under min sömn, utan att jag anade det, för att
låta mig övergå ur den ena drömmen i den andra. Det
odjuret ville inte. Jag hotade att lämna honom ensam i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
