Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen - XL
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i5i
15 januari.
Ack! Louise, jag kommer ur helvetet! Om jag har mod
att tala med dig om mina lidanden, så är det därför att du
synes mig vara mitt andra jag. Och ändå vet jag inte,
om jag någonsin skall låta min tanke återkomma till dessa
fem olycksdigra dagar! Blotta ordet kramp kommer
mig att rysa ända in i själen. Det är inte fem dagar, som
förflutit, utan fem sekler av smärta. Så länge en mor inte
lidit detta martyrskap, vet hon inte vad ordet lidande
betyder. Jag har tyckt, att du är lycklig, som inte har
några barn, döm sålunda om min förtvivlan!
Dagen före den förfärliga dagen tycktes mig, att vädret,
som varit tryckande och nästan varmt, besvärade min
lille Armand. Han som var så mild och smeksam, var
kinkig, grät för ingenting, ville leka, men bröt sönder sina
leksaker. Måhända ge sig alla sjukdomar tillkänna hos
barnen genom en förändring av deras lynne. Då denna
besynnerliga elakhet väckte min uppmärksamhet, iakttog
jag, att Armand ömsom rodnade och ömsom bleknade,
ett förhållande, som jag tillskrev sprickningen av fyra stora
tänder, som på en gång trängde fram. Jag bäddade
honom bredvid mig och vaknade tid efter annan. Under
natten hade han litet feber, som likväl inte oroade mig; jag
tillskrev fortfarande alltsammans tänderna. På
morgonen sade han: »Mamma!» och bad att få dricka, men
med en klang i rösten och med en krampaktig rörelse, som
isade mitt blod. Jag hoppade ur sängen för att skaffa
honom sockervatten. Döm om min förskräckelse, då jag,
i det jag räckte honom koppen, inte såg honom göra någon
rörelse; han upprepade endast »mamma!» med denna röst,
som inte längre ens var någon röst. Jag tog hans hand,
men den lydde inte, den var styv. Jag satte då koppen
till hans läppar; den lilla stackaren drack på ett förfärande
sätt, gjorde tre eller fyra krampaktiga sväljningar, och
vattnet gjorde ett besynnerligt buller i hans svalg.
Slutligen klängde han sig förtvivlat fast vid mig, och jag
varseblev, att hans ögon liksom av en inre kraft vändes ut och
in, så att endast vitan syntes, på samma gång hans lemmar
förlorade sin mjuka böjlighet. Jag uppgav hiskliga skrik.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
