Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen - XLIV - XLV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
159
älskar dig. Din tystnad och ditt kvarstannande på
landet, då du här kunde njuta av greve de 1’Estorades
parlamentariska triumfer, vars talförhet och hängivenhet
förskaffat honom inflytande och som utan tvivel skall få en
mycket hög plats efter sessionens slut, väcka allvarsam oro
hos mig. Tillbringar du kanske din tid med att skriva
för-hållningsregler åt honom? Numa var inte så långt borta
från sin Egeria. Varför har du inte begagnat tillfället
att komma till Paris? Jag skulle njuta av ditt sällskap
under fyra månader. Louis har sagt mig, att du skulle
komma till honom och göra din tredje nedkomst i Paris,
en så’n förskräcklig mor Stork, som du är? Efter många
frågor och ack och ve! sade mig Louis, fastän diplomat,
till slut, att hans grandonkel, Athenais gudfar, var
mycket sjuk. Jag antar fördenskull, att du såsom god
familjemor är i stånd att begagna dig av din deputerades ära
och anföranden för att utverka ett fördelaktigt testamente
av din mans sista mödernesläkting. Var lugn, min Renée,
familjerna Lenoncourt och Chaulieu och fru de Macumers
salong arbeta för din Louis. Martignac skall sannolikt
ge honom platsen i räknekammaren. Men om du inte
säger mig, varför du stannar på landet, blir jag ond. Är
det för att det inte skall se ut, som om du vore hela
politiken i familjen de 1’Estorade? Är det för arvet efter onkeln?
Fruktar du, att du i Paris skall vara mindre mor än hemma
på landet? O, vad jag gärna skulle vilja veta, om det inte
är för att inte visa dig där för första gången, då du är i
grossess, du är kokett! Farväl.
XLV.
Renée till Louise.
Du beklagar dig över min tystnad, du glömmer sålunda
de två små brunlockiga huvuden, som jag styr och som styra
mig? För övrigt har du verkligen funnit några av de skäl,
jag har för att stanna hemma. Oavsett vår dyrbare onkels
tillstånd, har jag inte velat släpa med mig till Paris en gosse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
