Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen - XLV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i6i
vilka Armand velat leka, att elden kunnat fatta i hans
kolt, att en orm kunnat stinga honom, att han faller, medan
han springer, och slår sig en kula i huvudet eller också att
han kan dränka sig i dammarna. Som du ser, medför
moder-skapet en hel hop ljuv eller förskräcklig poesi. Inte en timme
förgår, som inte medför sina fröjder och sina farhågor.
Men då jag om aftonen befinner mig i min kammare,
kommer stunden för dessa vakna drömmar, under vilka jag
tecknar deras framtid. Deras liv upplyses då av leendet
från de änglar, som jag ser vid deras huvudgärd. Någon
gång ropar Armand på mig i sömnen, jag kommer honom
ovetande och kysser hans panna och hans systers fötter,
medan jag betraktar dem båda i deras skönhet. Sådana äro
mina fester! I går lät vår skyddsängel, tror jag, mig mitt
i natten skynda till Athenais’ vagga, där hon låg med
huvudet alldeles för lågt, och jag fann vår Armand alldeles bar,
med blåfrusna fötter. — »O mamma lilla!» sade han, i det
han vaknade och omfamnade mig. Se där, kära vän, ett
nattligt uppträde.
Hur nyttigt är det inte för en mor att ha sina barn
bredvid sig! Kan en sköterska, hur god hon än må vara, ta
dem på armen, lugna dem och få dem att åter insomna,
då någon otäck mara väckt dem? Ty de drömma, och att
förklara en av dessa ohyggliga drömmar är en så mycket
svårare uppgift, som ett barn under tiden betraktar sin
mor med samtidigt halvsovande, förskräckta, intelligenta
och enfaldiga blickar. Det är en orgelpunkt mellan två
omgångar sömn. Min sömn har också blivit så lätt, att
jag ser mina två små och hör dem genom mina ögonlocks
förhängen. Jag vaknar vid en suck, en rörelse. Krampens
odjur sitter för mig alltid hopkrupet vid fotändan av deras
sängar.
Om dagen börjar de båda barnens stoj med fåglarnas
första skrin. Genom den lätta morgonsömnens slöjor liknar
deras orediga prat morgonens kvitter, svalornas glada eller
klagande små skrik, som jag hör icke så mycket med
öronen som med hjärtat. Medan Nais söker komma till mig
från sin vagga till min säng och därvid kravlar sig fram på
händerna eller tillryggalägger vägen med osäkra steg,
klättrar Armand med en apas vighet och omfamnar mig. De
Två unga hustrurs memoarer. ii
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
