Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen - XLV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
164
påklädande, föda och nattläger. I grunden är ett barns
skrik ett absolut skäl, som ger dess mor eller dess bonne orätt,
om skriket inte orsakas av ett av naturen föranlett lidande.
Sedan jag fått två och snart också skall ha tre att sköta,
tänker jag inte på annat än mina barn, till och med du,
som jag älskar så mycket, finnes endast till i mitt minne.
Jag är inte alltid ännu klädd klockan tu. Jag tror
fördenskull inte heller på mödrar, som ha sina rum städade och
sina kragar, klänningar och angelägenheter i ordning.
Under de första aprildagarna var vädret vackert; jag ville i går
gå ut med barnen, före min nedkomst, som snart stundar:
nå väl! en sådan promenad är ett helt poem för en mor, och
man lovar sig att förnya det nästa dag. Armand skulle
för första gången bära en svart sammetsjacka, en ny krage,
som jag broderat, och en skotsk mössa i de stuartska
färgerna med en tuppfjäder. Nais skulle vara klädd i vitt
och rosa med en förtjusande babymössa, ty ännu är hon en
baby och skall inte mista detta vackra namn, förrän den lilla
kommer, som sparkar mig och som jag kallar min tiggare,
ty det skall vara mitt yngsta barn. Jag har redan sett
mitt barn i drömmen och vet, att det skall bli en gosse.
Mössor, kragar, jacka, de små strumporna, de små nätta
skorna, de rosenfärgade banden för benen, den
silkesbro-derade musslinsklänningen, allt låg i ordning på min säng.
Då dessa så muntra fåglar, som komma så väl överens,
fått sitt bruna hår, krusat hos den ena, vackert framkammat
i pannan och kantande den vita och rosenröda mössan hos
den andra; då kängorna blivit knäppta, då de små nakna
vadorna, de så väl beklädda fötterna traskade omkring i
nursery; då de två ansiktena cleanes såsom Mary säger,
då de små tindrande ögonen sade: låt oss gå! då klappade
mitt hjärta av glädje. O! se barnen, prydda av våra händer,
se detta så friska, vita skinn, som de blå ådrorna
genomskimra, då man själv badat, tvålat in och tvättat dem,
förhöjt av sammetens eller sidenets livliga färger! Det är
bättre än ett poem! Med vilken knappast tillfredsställd
lidelse man ropar dem till sig för att kyssa deras hals, som
en enkel krage gör ännu vackrare än den vackraste
kvinnas! Dessa tavlor, inför vilka dumma färglagda litografier
förmå alla mödrar stanna, förnyas för mig alla dagar!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
