Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen - XLVIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
174
han blivit skeppskapten i någon amerikansk republik,
jag minnes inte i vilken, och bad honom hoppas. Ack!
på tre år har min stackars fattiglapp inte mera erhållit
något brev; han älskar så högt denna broder, att han velat
bege sig ut för att söka honom. Vår store skriftställare
Daniel d’Arthez hindrade honom från denna dårskap och
intresserade sig på ett ädelt sätt för Marie Gaston, åt
vilken han ofta gav, såsom min poet uttrycker sig på sitt
kraftiga språk, kost och husrum. Döm i själva verket om
det kära barnets nödställda belägenhet: han trodde, att
geniet vore medlet att hastigast förvärva rikedom! är det
inte så man kan skratta sig fördärvad? Från 1828 till
1833 sökte han sålunda göra sig ett namn i litteraturen,
och naturligtvis har han levat det förskräckligaste liv av
ångest, förhoppningar, arbete och umbäranden, som man
kan tänka sig. Ledd av överdriven ärelystnad och trots
Arthez goda råd förstorade han endast sina skulders
snöboll. Hans namn började emellertid synas, då jag
träffade honom hos markisinnan d’Espard. Utan att han
märkte det, fattade jag från första stunden sympati för
honom. Huru kommer det sig, att han ännu inte blivit
älskad? Huru kommer det sig, att man sparat honom åt
mig? O! han har snille och förstånd, hjärta och
stolthet; kvinnorna bli alltid rädda för sådana fullkomliga
storheter. Behövdes det inte hundra segrar för att Josefin
skulle upptäcka Napoleon i den lilla Bonaparte, hennes
man? Den oskuldsfulla varelsen tror sig veta, huru
mycket jag älskar honom! Stackars Gaston! det anar han inte;
men åt dig skall jag säga det, du måste veta det, ty, min
Renée, detta brev innehåller, så att säga, mitt testamente.
Överväg noga mina ord.
För närvarande är jag säker på att vara älskad så
mycket en kvinna kan bli älskad här på jorden, och jag tror på
detta beundransvärda äktenskapliga samliv, vari jag
medför en kärlek, som jag förr inte kände . . . Ja, jag erfor
omsider nöjet, att känna passionen. Vad alla kvinnor nu för
tiden begära av kärleken, giver mig mitt giftermål. Jag
känner hos mig för Gaston den beundran, som jag ingav
min stackars Felipe! och jag är inte herre över mig själv,
utan darrar inför detta barn, liksom Abenceragen darrade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
