Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen - LI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
188
liksom sin äldre broder, vill gå i skolan. De tre barnen
skrika ibland, vända upp och ned på hela huset och föra
ett väsen, som kan göra en människa döv. Jag begriper
inte, huru jag står ut därmed, ty jag är alltid tillsammans
med dem; jag har aldrig litat på någon, inte ens på Mary,
då det gällt att övervaka mina barn. Man finner emellertid
så mycken glädje i en moders vackra kall! Se ett barn
lämna sin lek för att omfamna mig, liksom driven därtill
av ett behov . . . vilken glädje! Dessutom iakttager man
dem mycket bättre vid dylika tillfällen. En av en mors
plikter är att allt ifrån deras späda år utforska sina barns
tallenheter, karaktär, kallelse, vilket ingen lärare kan göra.
Alla barn, som uppfostrats av sina mödrar, ha
umgängesvana och takt, två egenskaper som ersätta naturlig
begåvning, medan naturlig begåvning aldrig ersätter vad männen
lära av sina mödrar. Jag upptäcker redan dessa olikheter
hos männen i salongerna, där jag genast märker spåren av
en kvinnas inflytande i en ung mans sätt att vara. Varför
beröva barnen en dylik fördel? Som du ser, är uppfyllandet
av mina plikter rikt på skatter och glädjeämnen.
Armand, det är jag säker på, skall bli den förträffligaste
ämbetsman, den redligaste förvaltare, den samvetsgrannaste
deputerade, som någonsin kan finnas; medan min René skall
bli den djärvaste, den skickligaste och på samma gång den
slugaste sjöman i världen. Den lille skälmen har en vilja
av stål; han får allt vad han vill, han går tusen omvägar för
att nå sitt mål, och om de tusen inte leda till det, finner
han en ettusenförsta. Där min käre Armand lugnt finner
sig, i det han studerar sakskälen, stormar min René,
anstränger sig, hittar på och kombinerar under oupphörligt
pratande och upptäcker till slut en fog; kan han bara få in
ett knivblad i denna, får han snart också in sin lilla vagn.
Vad Nais angår, så är hon till den grad lik mig, att jag
inte ser någon skillnad mellan henne och mig själv. Ack!
käraste, vad det roar mig att göra den lilla älskade
flickan vacker; jag flätar och krusar hennes hår och
införlivar mina kärlekstankar med hennes lockar; jag vill se
henne lycklig, hon skall endast få den, som älskar henne
och som hon älskar. Ack, min Gud! Medan jag låter
henne pryda sig och knyter gröna band i hennes lockar, då
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
