Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ö FRÅN UNGDOMS- OCH STUDIEÅREN.
brukade göra i Skåne, egnade min far alltid några dagar åt
Trolleberg, i det dubbla ändamålet att å min farmors vägnar
kasta en blick uti hushållningen på fideikommisset, samt i egen-
skap af kansler se huru professorerna hushållade vid akade-
mien. Vanligen fick jag med min informator vara med på
den resan, till stor fägnad för oss båda. En dag, efter slutadt
konsistorium, stego några af den lärda senaten fram till min
far och anhöllo såsom en ynnest mot akademien att unga
grefven måtte nu genast inträda der såsom student. Den
tiden var man mera artig och mera mjuk i ryggen än nu,
”mais le diable n’y perdait rien. Min far sade artigheter igen,
och det blef beramadt att jag följande dagen skulle in till
staden och taga examen... På utresan från staden förkun-
nades mig i vagnen hvad som förestod. Jag föll dervid i stor
gråt. Oberäknadt det mig alltjemt vidlådande misstroende
till mig sjelf, som tillhört alla mitt lifs perioder, kände jag
här med mig sjelf ganska klart, att jag icke skulle kunna
taga examen med heder, ty jag var förståndig nog att
hafva insett allt hvad som fattades både min lärare och lär-
jungen. Min far, som misstog sig om orsaken till mina tårar,
försäkrade mig, att hans mening aldrig kunde vara att låta
mig göra min akademiska kurs i Lund, då vi hade Upsala
så nära. Han skulle dessutom för ingen del låta sin son
studera der han sjelf var kansler.»
» Följande dagen — den förfärligaste för mitt sinne, som
jag upplefvat — infördes jag efter en sömnlös natt till staden
af min informator. Jag undrar, om ej han också var rädd,
ty något gälde det äfven hans heder. Eller kanske kände
han sitt folk och visste huru allt skulle aflöpa. Den tiden
var studentexamen ej sådan som nu. Man förhördes endast
af filosofiska fakultetens dekanus. Till honom fördes jag. Det
var en professor Bring — en hjertans fryntlig man, som dock
ej förmådde drifva skälfvan ur mina knän, förr än jag af exa-
mensfrågornas stora obetydlighet fann, att faran ej var alldeles
så stor, som jag förestält mig. Efter ett par dussin olika
spörsmål var komedien hos dekanus slut. En annan väntade
mig hos rektor magnificus, professor Tegman, der jag mot-
tog mitt studentbref med påskrifvet betyg. Och hvad inne-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
