Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
14 FRÅN UNGDOMS- OCH STUDIEÅREN.
inför konsistorium, då vi efter förhöret der instälde oss, af
rektor, prof. Ekman, en kompliment, hvilken allt för mycket
luktade af att vara stäld till rikdrotsens son, för att icke t. o. m.
hos mig sjelf väcka litet förtrytelse. Bättre smakade det mig,
då ett par dagar senare studenterna, såsom vanligt om sön-
dagsaftnarna, skockade sig på torget under skrål och sång,
att höra Hera röster (omkring hörnhuset åt Vaxalagatan, der
jag bodde) ropa: Farväl Wachtmeister! blif dig alltid lik!»
X Xx
Redan innan universitetsstudierna nått sin vederbörliga af-
slutning, hade Wachtmeister vid 18 års ålder inskrifvits såsom
auskultant i Svea Hofrätt. 1801 blef han e. o. kanslist i ju-
stitierevisionen. Den unge naturforskande grefven med de
misstänkta politiska åsigterna skulle nu blifva juridisk ämbets-
man; och befordringarna läto icke vänta på sig, såsom var
naturligt nog, enligt tidens uppfattning, för sonen till Sveriges
främste ämbetsman. Redan 1802 erhöll han kongl fullmakt
såsom protokollssekreterare, ” hvarpå 1803 efter några tings-
turer i Upland följde adjunktion i Svea hofrätt. Bland yngre
kolleger på den juridiska banan, med hvilka Wachtmeister
under sin tidigaste ämbetsmannatid trädde i förbindelse, näm-
ner han särskildt trenne, med hvilka han lifvet igenom var
fästad med vänskapens band: den kunskapsrike M. Torén,
sedan justitieråd, Olof Liijewalch, äfven efter 1809 ledamot af
högsta domstolen, samt G. Poppius, som sedermera hann vär-
digheten af justitieråd, president och statsråd — »den förste
ofrälse man, som burit blå bandet, hvilket icke kunde bekläda
något värdigare bröst».
Men sysselsättningarna med ämbetsmannagöromålen lem-
nade tid öfrig till studier; och flitigt arbetade han under
dessa ungdomsår på fyllandet af universitetsbildningens luckor.
Naturstudiet öfvergafs för lång tid. »Min lilla fågelsamling,
säger han, skänkte jag till Lunds akademi och såg dess afresa
+ »Detta skulle vara en surpris för min far, skrifver W. Då utnämningen
gjordes i konseljen, var fullmakten redan färdig till underskrift, för att hålla
saken alldeles hemlig, renskrifven af statssekreteraren sjelf (Rosenblad).>»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
