Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Från ungdoms- och studieåren - 1782—1807
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DRESDEN, JENA OCH WEIMAR. 335
uttrycker sig i hans sätt att vara, är det jag nästan tyckte
mig böra vänta hos författaren till »Louise». Det smickrade
mig att höra honom berömma vårt språk, hvilket han sade
vara alstradt under Nordens rena himmel. Det föreföll mig
underligt att han ej hellre valt Weimar samt Goethes och
Schillers sällskap än att bo i Jena, hvarvid han ej, såsom jag
först förmodade, fästes genom någon tjenst vid akademien.
Värdigheten af hofråd tillkom honom ej heller genom hertigen
af Weimar. Gud vet hvilken liten tysk furste, som har för-
dristat sig att gifva Voss en titel! Jag kan ännu förargas,
då jag tänker på vår regerings impertinens att ge Sergel
hofintendents karakter.»”
I Weimars slottspark, olik alla andra dylika i det heliga
romerska riket, säger antecknaren, genom saknaden af »depla-
cerade tempel, karikatyrer af berg och grottor samt ymnig-
het af känsliga inskriptioner», karakteristiska för tidehvarfvets
smak, tillbragte han varma sommardagar med sin »bok i han-
den i en kylig skugga vid brädden af ån, som flyter genom
parken». Med honom, som ännu i dag är att anse såsom
»genius loci» i denna slottspark, med Johan Wolfgang von
Goethe, gjorde Wachtmeister äfven personlig bekantskap.
»I Goethes person» skrifver han, »såg jag för första gån-
gen förenade den betydande ämbetsmannen och den store för-
fattaren. Vår Oxenstjerna har aldrig varit mera än blott skug-
gan af en ämbetsman; men Goethe sitter främst bland de
fem geheimeråd, som utgöra Weimarska geheimekonseljen.
-— — Hans sätt att vara rebuterade mig i början. Jag
trodde mig se hos honom den deplacerade ämbetsmannamyn-
digheten, förenad med den encenserade författarens egenkär-
lek. Men snart fann jag mig hafva gjort honom orätt; hans
tystnad bör tillskrifvas en art hypokondri, uppkommen af käns-
lan af den tomhet, som omger honom. Ty folket i Weimar
är ej sådant som jag lofvade mig.... Efter vår första och
andra sammanvaro blefvo vi rätt bekanta, och det var i syn-
nerhet lyckligt för mig att tvenne gånger vara hans granne
vid bordet. Sedan några glas champagne blifvit expedierade,
+ Voss vistades, sedan han 1802 lemnat sin rektorsbefattning i Eutin, i
Jena till 1805, då han kallades till professor vid universitetet i Heidelberg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
