Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Från ungdoms- och studieåren - 1782—1807
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
38 FRÅN UNGDOMS- OCH STUDIEÅREN.
poleon, mötte emellertid de resande redan i Berlin, och planen
måste uppgifvas. I Frankfurt mötte underrättelsen, att vägen
till Rom och Neapel genom den del af Italien, som lydde
under Frankrikes välde, äfven vore stängd för svenska re-
sande. Den gamla riksstaden Frankfurt blef, enligt resedag-
bokens ord, genom detta minne »för mig evigt brännmärkt».
Saken ordnades emellertid genom kabinettssekreteraren Lager-
bjelkes bemedling, och efter resan genom Baden och Wiöär-
temberg mottog Wachtmeister i Mänchen underrättelse att
hinder ej mötte för färden till Italien, hvilket väckte hans
lifliga tillfredsställelse.
De politiska förhållandenas osäkerhet röjde sig äfven genom
denna farhåga att nödgas afbryta resan. Den väg, som tillrygga-
lades till södra Europa, åskådliggjorde ännu mer den förödelse,
som" tidehvarfvets hvälfningar medfört. Från Mänchen fort-
sattes färden genom Salzburg öfver Tyroleralperna till Verona.
»På hela vägen till Verona, heter det i dagboken, ser man
märken efter fransoserna. De äro cordialement detesterade;
folkets protecteurer och goda vänner österrikarna voro likväl
ej särdeles skonsamma. De plundrade likaså väl som franso-
serna, men gåfvo alltid qvittenser, för hvilka naturligtvis aldrig
någon betalning kom i fråga.»
I Venedig, dit de resande anlände i början af Oktober,
mötte nya- svårigheter att fortsätta resan längre söderut.
»Franske konsuln nekade att påskrifva vårt pass för öfverfar-
ten öfver italienska republikens gebit. Vi resa ändå — hvad
gör man ej för att se Rom? Hvad annat är att göra än att
påskynda vår resa, för att om möjligt förekomma en Bona-
partes order, som stänger för oss passagen öfver det fria
Italien?»
» Venezia la bella» tedde nu den sorgliga bilden af sitt
djupaste förfall i följd af de skakningar, som nyss drabbat den
stolta republiken, hvilken nu sedan freden i Campo Formio var
en österrikisk besittning. Staden egde nu, enligt en uppgift i
dagboken, ej mindre än 30,000 tiggare, hvaribland många
»poveri vergognosi» af den venetianska adeln. »Det var ohygg-
ligt att se den mängd af qvinfolk af bättre klassen, som med
öfvertäckta ansigten ströko omkring och tiggde eller lågo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
