Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Från ungdoms- och studieåren - 1782—1807
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HEMEOMST: FÖRLOPNING OCH GIFTERMÅL. 47
meister gift och stjuffader till en 6-årig dotter. Sjelf berättar
han derom följande:
» Mitt rykte som jakobin och min egen afvoghet för den
s. k. lysande societeten hade hållit mig alldeles aflägsen från
det högtförnäma Fersenska huset, det yppersta i den stora
tonen, som hufvudstaden egde. Min kredit var der ganska
dålig. En gång, då något der hade blifvit taladt om mig och
mina dåliga anlag, yttrade friherrinnan Möllersvärd: »Det är
bedröfligt för riksdrotsen, som ej har mer än en son, att denne
skall vara en så stygg menniska!l» På brodrens bref, att
vi under en del af resan slagit oss tillsammans, svarade hon
med en varning för det sällskapet. Jag framstod dock i en
bättre dager, när vår bekantskap gjordes.»
» Detta fick jag veta på ett eget sätt. Gustaf Adolf låg i
Pommern med arméen. Riksmarskalken Fersen var vid hög-
qvarteret för konferenserna med utländska diplomater. Hos
honom var Vilhelm Klinckowström anstäld som adjutant.
Kungen, misstänksam mot alla, äfven mot Fersenska huset,
lät genom kabinettets ämbetsmän i Stockholm inbjuda alla,
som hade slägtingar eller vänner vid högqvarteret, att föra
brefvexlingen med dem genom kabinettsposten. Detta be-
gagnades tacksamligen. Man insåg ej afsigten med detta
nådiga anbud, som var att åtkomma och öppna brefven. En
dag, då min far uppkom i kabinettet för att efterfråga en an-
kommen kurir, kom d. v. kabinettsekreteraren Lagerbjelke
emot honom skrattande och sade: »Vi måste låta riksdrotsen
se hvad damerna tänka om hans son.» Han hade i handen
ett öppnadt bref af friherrinnan Möllersvärd till hennes bror,
hvari hon yttrade sig fördelaktigt om min person. — Bekant-
skapen fortsattes. Den behagade mig mycket. Hedvig var
god, älskvärd, högt bildad och intagande, utan att vara vacker;
man kunde ej se ett behagligare väsen. Genast uppkom ryktet
om en allvarsam förbindelse oss emellan. Den syntes oför-
nuftig och orimlig, ty Hedvig var fem år äldre än jag, ehuru
man på utseendet kunde taga oss för jemnåriga. Emellertid
lopp” sqvallret härom allt starkare och starkare. Det roade
oss, Hedvig och mig, att tala derom oss emellan. Det fördes
derhän, att vi slutligen hvar på sitt håll funderade på, om det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
