Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Dagbok 1807—1809 - 1807
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
66 DAGBOK 1807.
sagt förut, emedan Armfelt varit oförsigtig. Han hade likväl
nämnt honom till general just för detta begångna fel. För-
argelsen häröfver ökas genom stilleståndsvilkoren, hvarigenom
kungen finner sig nödgad att ej allenast afstå från sitt åta-
gande att sända hjelp till Colberg och Danzig, hvartill redan
tvenne fregatter voro utrustade, utan äfven att ej tillåta en-
gelsmännens landstigning, hvilken efter ett ihärdigt påmin-
nande nu ändtligen blifvit besluten och hvartill trupper troddes
vara redan embarkerade, efter den ifver, hvarmed de utrusta-
des, sedan tidningen ankom om våra vunna fördelar.
Armfelt hade skrifvit till kungen, att han icke kunde mot-
taga generalsvärdigheten, utan att den äfven gafs till hans
respektabla vän och krigskamrat Gustaf Wachtmeister, som
är äldre generallöjtnant och under hvars befäl han alltid varit
van att stå. Kungen var nu deciderad att skicka Armfelt
till England — »hem får han ej komma, ty, sade han, jag
vill icke hafva en sådan bredvid mig».
Stränga ordres om operahusets nedrifvande; kungen be-
står omkostnaderna ur sin handkassa.
Fråga var om någon ändring i roteringen i Örebro län.
Kammarkollegium, som häröfver skulle afgifva sitt yttrande,
gick in i alla kungens vyer, med förtigande af de lagar samt
författningar, som lågo i vägen; sedan detta gått igenom,
hade man ett kärt prejudikat för länge påtänkta förändringar
äfven annorstädes. Då kammarkollegii betänkande föredrogs
i regeringen, voro alla stumma, till dess riksdrotsen med häf-
tighet började tala emot projektet. Ugglas tog kammarkol-
legium i försvar, men måste tåla en ännu häftigare utfart af
riksdrotsen, så att han slutligen ej hade annan undflykt än att
skylla ifrån sig tillbaka på kollegium, som han sade ej kom-
municerat sig, som vederborde, med honom; — hvarpå han
åter i stränga ordalag fick föreställning, att han borde tillse
hvad hans kollegium gör. Lagerbring, som ej ensam hade
vågat sig på fältet, fick nu luft och deklamerade lika med
riksdrotsen mot frågan. Riksdrotsen yttrade sig till protokollet,
men de öfriga, som funno sig i förlägenhet, togo handlingarna
till närmare påseende.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
