Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Dagbok 1807—1809 - 1808 - Jäsning inom arméen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ETO DAGBOK 1808.
förmådde Ugglas att skrifva ett starkt och rörande bref till
kungen, som han visade åt Stedingk och riksdrotsen. Detta
bref skickade kungen honom tillbaka i kuvert med hans utan-
skrift, utan att svara ett ord. Han fick detta uppe i regerin-
gen; det kostade mycket på honom, och svagheten återtog
storligen sin rätt.
Den 16 Oktober.
Skjöldebrands brigad, sex eller sju bataljoner (de som
legat i Gefle) skola i största hast till Åland. Ett rykte sä-
ger att begge tyska regementena skola blifva garden — för
att visa förakt för allt svenskt.
Kungen skall nu vara i det närmaste galen; han ligger i
Lemlands prestgård, som är skild ifrån öfriga Aland; dera
strängaste förbud att ingen officer får komma dit från Åland,
utom kommendanten derstädes. Han lär vara rädd för en kula.”
Jäsningen i gardena skall vara gruflig, så mycket mera
som, efter hvad allmänt säges, de skola vara oskyldiga, och
man tror detta varit länge premediteradt. De lära nu begära
krigsrätt.
Amiral Rajalin är bortskickad, återvänd till sitt län: ut-
nämnd (från viceamiral) till amirals värdighet. Excellensen
Stedingk hade förmodligen fullgjort sitt löfte att göra kungen
föreställningar, ty kungen körde ut honom ur rummet, hvar-
ifrån gubben kom badande i tårar.
Den 19 Oktober.
Inrikes tidningar för i dag innehålla underrättelser från
fendtliga sidan, enligt hvilka folkbristen i Ryssland är så stor,
att man endast kunnat taga till arméen I5-åriga barn och
gamla gubbar, och att de sist till Finland komna förstärknin-
gar bestått af dylika varelser m. m. Hvilken gemenhet! Detta
" (Senare tillägg af förf.). Denna farhåga, om kungen verkligen hyste den,
var mera grundad än han sjelf torde förmodat, Se här ett bevis på författningen
i gardena. En soldat vid finska gardet begärde af sin kompanichef två dagars
permission, som erhölls. Efter återkomsten berättade karlen, att han varit vid
Lemlands prestgård och der förklädd gått dag och natt lurande på tillfälle att,
som han sade, »skjuta den hunden, som der ligger»; men han hade ej kommit
åt. Kompanichefen baron Leijonhufvud, min nuvarande svåger, har sjelf berät-
tat mig det. Flera förslag att bemäktiga sig kungens person hade dag efter
annan varit å bane. (Jfr Schinkel, Minnen IV: 379, Bihang II, 62).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
