Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Dagbok 1807—1809 - 1808
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
118 DAGBOK 1808.
K. : Det går mycket lätt; jag "sammankallar dem hä-
radsvis.
£. Det binder i alla fall ej det allmänna, helst då de ej
kunde taga någon förbindelse för alla, utan så snart som en
samling nekade ingå i propositionen, vore genom det afslaget
alla de öfrigas bifall utan verkan.
£. Hvad — neka! De få ej neka.
£. Men den rättigheten tillägges svenska folket just af
säkerhetsakten.
KR Vill ni visa mig det också! Nej, det står rädsla.
R. Äfven afslå.
£K. Det är icke sannt.
RR. Låt oss se efter — se här är det åberopade stället.
Kr Huörl tusan odj.-ro kan oder Iståven sådan” dumhet!
Hur kunde min salig far väl tillåta något så förbannadt! A/-
slå, afslå! jag skall, tag mig dj-—n, lära dem afslå, jag. — Om
måndag vill jag höra hur det går med finanskomitéen. Jag
förbehåller mig att det går med drift. >
Om Vasa hofrätt talades och dervid sades:
£R. En del af ledamöterna är högst att beklaga, och dessa
kunna visa riktigt tvång, som t. ex. Krabbe, som gick i sko-
gen med sin hustru och barn och slets med våld från deras
sida, instängdes i staden med hot af lifstraff, om han nekade
aflägga eden och återstäldes ej till de sina, förr än han lydt.
£. Ja än sen då! Hvem kan väl sätta hustru och barn
i jemförelse med sin kung? Lif och blod skall man våga, och
än mer hustru och barn.
XR. Ja, när dermed något kan uträttas; men hvad olika
belägenhet hade väl sakerna varit uti, om han med flere ne-
kat att svära?
K. Hvem ger dem lof att räsonnera derom? Jag har
aldrig hört sådana förbannade principer som nu för tiden!
Hur arg han var, förgick han sig icke i något yttrande
mot riksdrotsen, som alltid imponerat på honom; och ofta
bjöd han till att vara mild, frågade efter min mor, efter mig,
och så vidare; men dess emellan svor han och knöt näfven för
+ Hela samtalet finnes med små redaktionsförändringar och utsmyckningar
efter denna anteckning infördt mos” Scmnkel, IV: 717.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
