Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Dagbok 1807—1809 - 1808
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TÄNT VÄRNETS ÄATERKOMSTTIEL SVERIGE. 1209
de blifvit inqvarterade. Men för många har till och med
detta välmenta bemötande blifvit skadligt, ty de af dem, som
väl voro ännu friska, men lika som de andra utsvultna och
utfrusna, sjuknade, då de kommo i varma rum och utan för-
sigtighet njöto hvad som ymnigt bjöds dem att stilla deras
hunger. Operahuset inredes till sjukhus förnämligast åt dem.
Hvilken tanklöshet — sjukhuset midt i staden! Hvarföre
icke Fredrikshof? Men då skulle man hafva delogerat de äl-
skade tyskarna. Dagligen dö landtvärnister i de hus, der de
äro inqvarterade; dagligen ske amputationer på dem af lem-
mar, borttagna af kölden. Vid kanonsluparnas rengöring (se-
dan afmönstring skett) funnos i lårar under bänkar lik, som
man ej saknat. De olyckliga hade krupit ner i dessa göm-
ställen och uppgifvit andan.”
Se här en kort tafla af upphofvet till deras elände:
De kommo på kanonsluparna, större delen i sina dagliga
gångkläder, lämpade efter årstiden då de embarkerade, hvil-
ket dessutom skedde så oförmodadt, att mången ej fick taga
med sig det bättre, han hade hemma i sitt qvarter i beredskap.
De trodde sig samlas för att mönstras, och då drefs hela
flocken om bord. De lärftsbyxor och vadmalsrockar, de då
hade, hafva sedermera blifvit förvandlade i trasor; och dessa
trasor voro vid ankomsten till Stockholm fastfrusna vid bän-
karna, der de eländiga offren suttit natt och dag under bar
himmel, utan att åtnjuta annan föda än bröd, rått fläsk och
dåligt vatten. Man påminner sig, med hvad hastighet ryska
ENSeaare tillagg:
Jag och alla Stockholmsboar påminna oss med rysning de spöklika figu-
rerna, som ’ lika skuggorna i Gustaf Wasa skymtade fram och tillbaka i fön-
sterna i operahuset, Detta var konvalescenterna, som kunde vara uppe, hvilka
allmänheten hade till spektakel alla dagar från torget utanför. Men ännu ohygg-
ligare var den stora med rödmålad väf öfvertäckta rustvagnen — landvärnets
likvagn — som oupphörligt rullade öfver Norrbro. Begrafningsplatsen var utan-
för en af de södra tullarna, jag tror Skanstull. Med begrafningarna skall hafva
gått lättsinnigt till. Öfverdrifna berättelser felades ej heller. En dag åtföljde
vår bekante aktör Hjortsberg den kommissarie, som mönstrade ut de döda ur sän-
garna. En af de olyckliga gaf tecken till lif och protesterade. »Håll munnen
på dig! inföll Hjortsberg. Hör du icke, att kommissarien säger att du är död;
han måtte väl veta det bäst!»
Trolle-Wachtmeister, Anteckningar. I.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
