Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Dagbok 1807—1809 - 1808
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
134 DAGBOK 1808.
otillräcklighet att fullfölja det. Tvärtom hafva de höga spann-
målspriserna synts allmogen en förmån af kriget på de ställen,
der årsväxten varit så god att de kunnat hafva att aflåta.
De lägre folkklasserna, som ej hafva något förutseende eller
känna det inre af sakernas ställning, kunna ej få begrepp om
allmänna eländet, förr än det kommit till den punkt, att det
direkt drabbar dem. Det är på missnöjets verkan och utbrott
nerifrån som man väntar, om kungen ej dessförinnan kan fås att
sammankalla ständerna. Kungen önskar ej högre än att det
utbröt i högre klasserna, för att få tillfälle att anropa menighe-
ten mot /errarna, kasta all skulden på dem och befästa sin
makt med blod. Flera uttryck af honom bevisa denna uträk-
ning. Ju senare utbrottet, ju allmännare hinner nöden sprida
sig och hatet inrotas, samt således ju mindre blir ett inbördes
krig att befara.
Här om dagen hade en bonde varit hos kungen och yttrat,
att på landet var ännu ingen nöd att klaga öfver: tillgångar
kunde ännu finnas; felet vore blott att kungen ej befalte.
Denna bonde fanns vid efterfrågan hafva en vigtig process i
högsta domstolen eller, som han trodde, hos kungen. — —
Några äldre anekdoter, som ej blifvit här intagna, torde nu
få anföras. Första kuriren, som kom från Finland, sedan
fiendtligheterna begynts, tillspordes af kungen icke ett ord om
arméens tillstånd, om försvarsanstalterna etc., förrän först med
empressement frågades: » Vet ni, om bönderna rest sig till följe
af min proklamation?» — När kungarna i Preussen och Neapel
samt kejsaren af Österrike lemnade sina stater i fiendens våld,
uppmanade de folket att vara stilla; och de hade ändå hopp
att kunna komma tillbaka och försvara resningen. Öfver hvems
hufvud bör detta blod komma, som ryssarna gjutit i Finland
i anledning af folkresningarna der?
Förliden vår hände flera gånger, att vid stora paraddagar
mycket folk trängde sig af nyfikenhet i slottsportarna. Detta
fingo dragonvakterna ordres att hindra, men det oaktadt be-
fanns en sådan dag en betydlig folkskockning i ena porten.
Straxt frågade kungen generaladjutanten Engelbrechten, hvar-
före dragonerna ej körde bort folket. Han svarade, att de
hade dertill ordres och höllo just nu på att drifva tillbaka dem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
