Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Dagbok 1807—1809 - 1809 - Konungen och riksdrotsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
150 DAGBOK 1809.
I öfvermorgon lördag sammanträder kongl. beredningen
för att underskrifva ofvannämnda beslut. — —
Sjukdomarnas härjande aftager icke: amiral Puke, vid
sin ankomst till Karlskrona, fann 800 lik obegrafna. Allmo-
gen måste inkallas till krono-foror och utföra på sina vagnar
de nakna kropparna, dem ett volontärregemente utkommen-
derades att nedgräfva. Bland den mängd sjuka, som i Stock-
holm dagligen aflösa de döende, äro blott få, hos hvilka epide-
mien yttrar sig så pestartad som i Karlskrona.
Den 7 Fanuari.
I dag hade riksdrotsen en häftig konversation med kun-
gen angående förmögenhetsbeskattningen, och att ej kungen,
utan blott riksens ständer, kunde ålägga den. Bland annat
anmärkte riksdrotsen att, om det än påbjöds, så fick man ändå
ej några beskattningsmän, eftersom hela författningen vore
»Jag för min del, tillade han,
gick visst icke att beskatta någon, om det än blefve mig be-
faldt.»
»Ja då, svarade kungen, argt småleende, vet ni hur jag
alldeles konstitutionsvidrig.
gör? Jag publicerar till allmogen och säger: Ser ni huru de
rika äro; de vilja ej lyda mig, då jag vill att de skola kon-
tribuera till staten. De vilja lägga all tyngd på er.»
»Ja, svarade riksdrotsen helt kallt, det kan ej hända mig
värre än att blifva ihjälslagen, och när jag för min person
ej njuter skydd af kung och lag, så får det blifva dervid.»
Kungen blef flat och sade: »Hvar tar ni det ifrån? Inte
talade jag om att slå ihjäl.»
»Annan mening, sade riksdrotsen, kunde jag ej draga deraf:
när Eders Maj:t sade att ni ville reta upp mängden, så måtte
det vara för att slå zZhjäl; och mot en uppretad folkmängd är
intet att göra. Eljest skulle jag väl ensam med lagarnas styrka
kunna hålla dem i ordning, hvem ock som underblåste dem.»
Rikdrotsen blef så uppbragt öfver det ovärdiga ofvan-
nämnda uttrycket till lagarnas chef, så att om kungen hade
sagt honom ett ohöfligt ord ännu, hade han genast begärt
sitt afsked.
Sedan frågade kungen, huru han skulle bära sig åt för
att få pengar. Riksdrotsen bevisade honom, att det enda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
