Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE HÖGRE ÄMBETSMÄNNENS HÅLLNING. 155
men klokt steg antingen så få, att de ingenting kunna uträtta,
eller ock i den belägenhet i anseende till deras obetydliga
rum i det allmänna, att deras åtgärder, så snart de icke vore
våldsamma, ej kunde blifva af vigt. Folket klandrar de högre
ämbetsmännen, som ej högtidligen göra kungen föreställningar
öfver rikets belägenhet och icke begära i nationens namn fred
eller entledigande ur sina tjenster, samt utsprida bland all-
mänheten denna protestation. Detta steg vore illa uttänkt
och skulle säkert leda till en annan verkan än den önskade.
Det innebure en olaglighet, emedan ingen eger fätbratt SOT
föreställningar på ett sådant revolutionärt sätt, än mindre ut-
sprida berättelser derom bland allmänheten. Lagarna skulle
låna kungen sin styrka att straffa, en åtgärd, hvilken han lätt
kunde utmåla för allmänheten, det vill säga för packet, som
ett ytterligare bevis på de förnämas hemliga förstånd med
fienden, enär de vilja tvinga honom till en fred, hvars första
vilkor han utan svårighet utvisar vara undergifvenhet för
Ryssland, under hvars herrskap herren är mäktig, men bonden
slaf. Jag sade ytterligare bevis, ty allt sedan krigets början
har den aldrig tänkande hopen ansett de så kallade herrarna
såsom ryskt sinnade och orsaken till krigets olyckliga utgång.
Ett misslyckadt försök till motstånd blefve ett kraftigt stöd
för en vacklande regering.
Likväl vore för dessa höga ämbetsmän ett steg att taga
och som nationen med rätta fordrar af dem. Dessa män, hos
hvilka landets styrelse egentligen är nedlagd, nämligen kongl.
beredningens ledamöter, chefen för finansernas förvaltning
(Lagerheim) och statssekreterarna, borde finna, att riksdag är
det enda räddningsmedel äfvensom det enda, som lagligen kan
begäras. Om dessa ämbetsmän samfäldt lemnade sina äm-
beten i och med detsamma som hvars och ens yttrade fordran
på riksdag blifvit afslagen, så skulle troligen detta stora än-
damål vinnas — genom bestörtningen af ett så oväntadt och
eftertryckligt steg och af hvilken man i ögonblicket skulle
begagna sig, genom fruktan för den stagnation i sakernas
gång, som blefve en följd af overksamheten i alla dessa vig-
tiga ämbeten, hvilka i ögonblicket ej kunde. besättas och ej
heller någon vågade att emottaga. Men dit sträcker sig ingen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
