Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Dagbok 1807—1809 - 1809
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
170 DAGBOK 1809.
Kungen hade hela natten varit alldeles yr i hufvudet
och liksom ej vetat hvad han gjorde.
Efter hvad som skett, insåg man lätt nödvändigheten att
på ett ofelbart sätt hindra kungen att resa till Skåne, hvilket
naturligtvis blefve det första han vidtoge, så snart han fick
öfvertygelse om verkligheten af Adlersparres marsch. Alla,
som voro med i hemligheten, funno att hans bortresa skulle
blifva signalen till ett borgerligt krig; och jag förklarade
dem, att hvarken riksdrotsen eller någon annan ämbetsman
skulle göra ett steg i förening med vestra arméen, om kun-
gen kom undan, utan att de i sådant fall nedlade sina äm-
beten. Alla funno detsamma, men ingen, ej en gång Adler-
creutz, på hvilken alla litade, var beredd på någon mesyr.
Jag förestälde denne senare att, om han ej visste, det
general Wrede vore i förstånd med Adlersparre och att han
således stängde vägen genom Östergötland, så vore det oför-
svarligt af Adlercreutz att genom nonchalance gifva anled-
ning till ett inbördes krig jemte öfriga olyckor, som blefve
en följd, om kungen kom undan till Skäne. Han försäk-
rade mig att ingen fara vore; att kungen ej reser till Skåne,
ty han tror att han blir tagen i Östergötland, ehuru verk-
ligen general Wrede ej är med i planen; att om han reser
någonstädes, så blir det mot Adlersparres kår, för att ha-
rangera soldaterna, och slutligen att, när han gör sig i ord-
ning att resa, blir Adlercreutz straxt derom underrättad och
kan taga nödiga mesyrer, innan resan hinner anträdas. " Få-
fängt förestälde jag honom, att kungen ej har courage nog
för att riskera att fara mot insurgenterna, att han nödvändigt
skall finna sig ej ega annan tillflykt än hos Tollen och i en
armé, som ej lidit nöd och således förmodligen ej vore så
uppbragt som den, hvilken naken och utsvulten bott i jord-
kulor under stränga årstiden; att då han reser för att rymma
undan, så lär han ej göra sådana preparativer, att man en
half dag förut kan få underrättelse om hvad som ämnas.
Om han ej är rent af galen, sätter han sig på en bondskrinda
med sin kammarhusar och far bort, utan att någon vet af
resan, förrän en half dag efter sedan han försvunnit, hvar-
+ Se det fria referatet af denna anteckning i Schinkels Minnen, IV: 428.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
