Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Dagbok 1807—1809 - 1809
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vg DAGBOK -EEO9:
kallade upp mig i förbigående och konversationsvis helt för-
troligt examinerade mig ganska fint. Kungen sjelf tror nu
ej mera derpå, och i harm öfver den svaghet, han visade
härom natten, har han i dag hållit ett grufligt väsende vid
alla tillfällen. Vid justitieföredragningen svor han grufligt
och betedde sig på det våldsammaste: försäkrade i hvarje
ögonblick, att han var rädd för ingen menniska, att han
skulle lära alla att lyda m. m. I alla mål, som föredrogos,
ville han afslå all nåd och skärpte straffet för Vegesach un-
der svordomar och våldsamma gester. De Rodais, i förtviflan
öfver den karakter af delatör, som blifvit honom påförd,
har haft en våldsam scen med kungen, hvarigenom han i
allmänhetens ögon aftvättat sig skammen, hvilken nu odelt
faller på Stedingk.
LICHSTD AVLATS:
Ugglas” kurir är ännu ej återkommen; inquietude hos
honom börjar märkas. Kungen ville i dag sjelf hålla förhör
med en del af dem, som förut förhördes, och han lär hafva
utvalt dem, som han misstänkte. Först uppkallades jag, för
att bestämdt uppgifva hvilken dag jag var på societeten.
Han ropade till Edelcreutz: »Jag vill icke veta af hans a2n-
tingen tisdagen eller onsdagen. Han skall minnas hvad han
gör; hvad är det för förbannade konster? Han skall, tag mig
tusan dj—r, minnas, när jag befaller — det skall han, eller skall
han bekänna, att han duger till ingenting.» — Jag slapp att gå in
till kungen, men Edelcreutz (underståthållaren) talade vid mig
1; yttre rummet, och jag bad honom uppge den dag, för
hvilken jag i polisrapporten stod antecknad, och anmäla, att
jag vid närmare eftersinnande påminde mig, att det var den
dagen jag var på societeten. Kungen höll förhöret med
temlig värdighet och fick naturligtvis ingenting veta, men
han tog sin skada igen på de Rodais och Stedingk, hvilka
han konfronterade liksom vid en ordentlig ransakning. Den
förre nekade enständigt att hafva hört ryktet annorlunda, än
som han förut för kungen uppgifvit, och förklarade att, om
han sagt annorlunda för Stedingk och nämnt någon person
— hvilket han likväl ej påminde sig — så hade det härrört
af fel i hans uttryck. Men kungen, ej nöjd med den förkla-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
