Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Dagbok 1807—1809 - 1809
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
178 DAGBOK 1809.
mera köld, dristighet och anständighet än dervid ådagalades.
Åtföljd af öfverste Silfversparre och sex adjutanter, gick han
in till kungen och besvor honom att ej resa och blottställa
landet för ett inbördes krig samt staden, lemnad utan garni-
son, för sköfling af packet. Kungen svarade torrt, att han
reser, och att Oldenburg (borgmästare och brigadchef) fick
besörja om lugnets bibehållande i staden. Adlercreutz gjorde
honom starka och behöriga föreställningar; lika fåfängt. Ändt-
ligen förklarades honom, att man ej kunde tillåta hans afresa.
Kungen råkade då i raseri, ropade att han ville se den som
skulle hindra honom att resa, och rusade mot Adlercreutz med
dragen värja, hvilken genast togs ifrån honom oaktadt hans
motstånd, hvarunder han delte ut örfilar till Adlercreutz adju-
tanter. Nu föllo alla på knä och bådo honom ej resa, hvar-
till han svarade genom häftiga skrik: Gif mig min värja!
Förräderi -— hjelp, hjelp, hjelp! Kaptenlöjtnanten grefve Le-
wenhaupt, generaladjutanten Melin, vakthafvande ryttmästaren
af hästgardet baron G. Åkerhjelm samt hela drabantvakten,
som kammarhusarerna nedkallat från drabantsalen, rusade
mot dörren, biträdda af kammarhusarerna, som lupo storm
med sablar och eldgafflar. När Adlercreutz, som under allt
detta bjöd till att trankilisera kungen, såg en spegel ur
dörren redan bruten, befaller han sina adjutanter att öppna
den, går emot skaran, skuffar undan Lewenhaupt, rycker käp-
pen från Melin, höjer den och befaller drabanterna återvända
på deras post. De nekade i början att lyda, med förklarande
att de ej stodo under generaladjutantens befäl; men Adler-
creutz förkunnade dem på ett imponerande sätt, att det var
kungens befallning han till dem framförde, den de egde att
genast ställa sig till efterrättelse, och att de borde betänka,
det hundra bajonetter väntade på hans vink för att stöta
ner dem (han hade ännu icke en enda att disponera). £ Nu
först tog Adlercreutz possession af slottsportarna, som förut,
ej på hans, utan på kungens befallning varit tillslutna; och i
alla gångar och trappor omkring rummet, der kungen var,
fördeltes den mängd personer af alla slag, mest unga offi-
cerare, som deltagit i anläggningen. — Men Adlercreutz, som
Ts Jfr Adlercreutz” egen berättelse (Hist. Tafla, III, Bil. 34).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
