Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Efter revolutionen. 1809—1812 - Tvänne tronföljare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOLT 241
»Då jag om sommaren 1810 kom till Skåne, fann jag den
gamle fältmarskalken alldeles sådan som då jag sist såg honom
1808. Samma jemna, muntra, sarkastiska lynne och inga
märkliga spår af föråldrande. Jag tror att det gifves få ka-
raterer, som så starkt motstå stöten af ett sådant fall som
det han gjort. Man besinne hans af s50-årig vana alstrade
behof af verksamhet, samt det stora inflytande, som frånryck-
tes honom, den förödmjukelse, som dermed träffade honom;
och ändtligen bör man beräkna att 70 års ålder icke ger kraft
att motstå svåra slag. »Här sitter jag, sade han, i min län-
stol, skjuter den sakta tillbaka och ser huru det hela ramlar».
— Som sjelf hörande till revolutionspartiet och till dem som
ansett det vara ett nödvändigt säkerhetsmått att befälet öfver
skånska arméfördelningen icke förblef i hans händer, undvek
jag, så mycket jag kunde, att ingå i politiska diskussioner med
honom. Han hade sjelf den attentionen att icke tala om revo-
lutionen mer än högst obetydligt.»
x +
Början af år 1810 medförde den nye tronföljarens ankomst,
och rika förhoppningar knöto sig kring honom, ej endast hos
Adiersparre, utan äfven — efter hans ankomst — hos de förra
motståndarna till hans val, förhoppningar, hvilka ej realisera-
des. Karl Augusts plötsliga död på Qviinge hed i Skåne
satte en gräns för så väl deras planer, som hoppades att ge-
nom honom regera Sverige, som för det partis, som räknade
på hans medverkan för Vasadynastiens återinsättande genom
hans adoption af prins Gustaf. Kring Karl Augusts namn
uppväxte en legend: förgiftningsryktena, då och sedermera
ifrigt bestyrkta af Adlersparre och hans historiska skola, gåfvo
martyrens gloria åt hans minne; och den bortgångne fursten
med de i många afseenden aktningsvärda egenskaperna, hvilka
doldes under en oansenlig yta, gjordes till en stor man, af
hvilken Sveriges räddning varit att vänta.
Med sitt vanliga kritiska lugn har Trolle-Wachtmeister
bedömt den nye kronprinsen. Långt ifrån den Adlersparre-
ska hänryckningen, har han lemnat oafgjordt, huruvida något
Trolle- Wachtmeister, Anteckningar. I. 16
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
