Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RÖR EIA VG USE 243
tuppen i Abc-boken. Ögonen mycket stora, mörka, lågt
sittande, föga rörliga, utan annat uttryck än mildhet, ansigts-
färgen blek och sjuklig, genombruten af på tinningarna högt
liggande ådror och af mörka skuggor under ögonen, håret
mörkt, något gråspräckligt, kortklippt och åt hufvudet lig-
gande med nedkammad lugg. Undre läppen utskjutande
framom den öfre med något sänkta mungipor, hvilket, då
prinsen talade, hvarvid han ofta hvad man kallar plirade med
ögonen, gaf nästan uttryck af en som ville gråta. Hållnin-
gen var i allmänhet stel och generad.> — —
»Huru Adlersparre, såsom det förekommer i hans egna
anteckningar, kunnat genast vid första mötet med denna
prins i honom se ett ideal af svensk kronprins, lemnar jag
derhän. Att innan en närmare bekantskap, som medförde
de goda egenskapernas genomskådande, göra intryck på sin-
nena, var Karl August icke af naturen förbehållet. Dertill
äro de yttre gåfvorna hos en person icke umbärliga. »Du
är för liten att vara vår kung», sade spartanen; och hvarje
menighet, kanske den svenska företrädesvis, är lika grann-
tyckt som lacedemoniern. Se här, hvad som tilldrog sig
vid ett tillfälle, som jag särskildt känner. Det var vid Fjel-
kinge skjutsombyte, der den danske kronprinsens förste ef-
terföljare, Karl Johan, på sitt första besök i Skåne (ankom-
sten oräknad) anlände, just då tillfälligtvis några till lägret
eller mötet marscherande beväringsynglingar tågade förbi.
De uppstälde sig på rad vid sidan om prinsens vagn. Åsy-
nen af de unga soldatämnena lifvade den höge krigaren.
Prinsen reste sig upp i vagnen och, liksom mönstrande gos-
sarna, lät han öfver dem sväfva den på en gång vördnads-
bjudande och innerligen behagliga blick, som ingen glömmer,
som en gång mottagit intrycket af dessa blixtrande ögon
och denna härliga gestalt. Ett sorl af beundran genomlopp
hela den talrika skaran af församlad allmoge. »Det var en
annan karl den der, än den andre!» utropade en bonde, som
stod vid sidan af min inspektor. »Menar ni Gustaf Adolf?»
— frågade denne. — »Åh nej, genmälte bonden, jag menar
den der lille — —, som red halsen af sig på Qviinge hed.»
I en af de vigtigare lagfrågor, som afgjordes under Karl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
