Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Efter revolutionen. 1809—1812 - Tvänne tronföljare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
252 ERTER REV OLUTIONE NISOg=ITSp2.
betydligt resultat. Den som är van att behandla rättegångs-
ärenden, såg straxt af omständigheterna att slutet ej skulle
blifva annorlunda: man saknade säkra vittnen. Om solda-
terna eller polisbetjeningen kommit i handgemäng med folket,
hvaraf någon väl skulle blifvit gripen på bar gerning, hade
ändamålet kunnat vinnas, äfvensom om dessa senare, då de
ansågo sig för svaga att dämpa uppträdet, blandat sig med
våldsverkarna för att noga observera deras utseende. Men
polisen gömde sig den dagen. Schultz och Ehrengranat,
som så tappert försvarade den olycklige Fersen, hade i dessa
fasans ögonblick omöjligen nog sansning att taga signale-
ment af de utaf raseri vanstälda och troligen förklädda ban-
diter, som trängde sig omkring dem. Det var för domstolen
ej annat öfrigt än att, om jag får så säga, göra ett notvarp
om alla dem, som man kunde uppspana hafva under händel-
sen varit på torget, då våldet föröfvades; men dessa voro
antingen aktörer i tragedien eller medvetande, hvilka icke
hade lust att berätta något, eller ock andra, som, ehuru väl-
menande, icke heller kunde upplysa något. Ty bödlarna om-
gåfvo närmast de olyckligas personer, och de andra, på något
afstånd, om de än sågo händelserna, kunde i en så rörlig
och ryslig tafla ej taga reda på figurerna med den noggrann-
het att kunna om dem aflägga vittnesmål, så framt icke de
just i sådant ändamål följt och betraktat dem, hvilket man
deremot hade bort vänta af polisbetjeningen.»
»Ingen blef hufvudsakligen straffad för Fersens mord.
En Tandefelt, med halfva bevis beträdd att förklädd till ma-
tros hafva trampat på den olyckliges bröst, så att benen hörts
brista, en kommissionär Löfgren, som med starka anledningar
besvärades att hafva gifvit ett slag med käppen i hufvudet,
så våldsamt att käppen sprang af; samt en guldsmed Hell-
bom, som ett vittne intygade hafva samlat folk vid Nygate-
huset, blefvo satta på bekännelse. En grosshandlare Lexow,
som uppbröt dörren till rummet och affordrade Fersen ordens-
bandet, dömdes till spö, men hans vackra hustru knäföll för
kronprinsen och utverkade straffets förvandling i några års
fästningsarbete. »
»Man kan säga, att Fersen, som i alla tider varit en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
