Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Efter revolutionen. 1809—1812 - Tvänne tronföljare - Oroligheter i Södermanland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KRONPRINSEN I STATSRÅDET. 205
ning och våra krafter att understödja ett vägrande; att detta
måste statsrådet känna och deröfver kunna urskilja; att i fall
konungen beslöte att möta Frankrikes fordringar, kände han,
kronprinsen, inga andra pligter än dem af en svensk soldat,
och att han skulle draga sitt svärd mot den som konungens
befallningar utmärkte; att statsrådet icke skulle tänka derpå,
"att hans hustru och hans barn voro i Napoleons våld; att
ingen enda tanke på hvad som rörde honom personligen borde
ega rum; och att derföre ville han gå ifrån öfverläggningen
för att åter inkallas, då konungens beslut vore fattadt. »Hvad
jag fordrar af er, mina herrar, tillade han, är att I handlen
så, att er konung icke med vanära nedstiger i grafven.» Derpå
omfamnade han kungen och lemnade konseljrummet. Kungen
grät högt, de öfriga närvarande påstodo sig aldrig hafva varit
så rörda. Det var första gången som de hörde denna hän-
ryckande vältalighet och sågo denna imponerande, sköna figur
uppeldad af så mycken värma.»
>» Resultatet af öfverläggningen är kändt. Statssekrete-
raren Järta ensam var emot krigsförklaringen. En snart vunnen
erfarenhet visade, att han sett rätt och föresett hvad som skulle
hända. Man kan dock invända, och med skäl, emot honom,
att då hade kronprinsen ännu icke hunnit ens börja organisa-
tionen af vårt nästan upplösta försvarsverk; att då var års-
tiden gynnande för det beslut som togs, emedan Englands
flottor på flera månader icke kunde blifva aktiva, men der-
emot kunde Napoleons allierade på andra sidan Sundet och
norska fjällarna samt Ryssland, som ännu lydde, oroa oss och
äfven möjligtvis mer än blott oroa oss.»
R
De åtgärder till ordnandet af Sveriges krigsmakt, som
följande år vidtogos genom förordningen af d. 23 April 1811
angående förstärkningsmanskapets utskrifning, framkallade,
såsom af historien kändt är, en jäsning inom den svenska
allmogen, som hotade att utbryta i inbördes oroligheter och
som i Skåne framkallade blodiga uppträden. Äfven i Söder-
manland syntes allmogen vilja intaga en trotsig och utma-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
