Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Efter revolutionen. 1809—1812 - Tvänne tronföljare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
268 EFTER REVOLUTIONEN 1809-1812.
afgörande förekom frågan om alternativet, förstodo de ej att
skilja queestio gquomodo från questio an och togo på flera
ställen sjelfva förstärkningslagen till skärskådande, hvarige-
nom, då presten ville föra öfverläggningen till ordning, obe-
hagliga uppträden föranleddes.»
»Genast efter förordningens promulgerande märktes bekym-
mer bland allmogen. Man åberopade det ännu i färskt minne
bevarade landtvärnets rysliga öde. Allmänt beslutades att
ingen skulle gå efter lottning eller personligen, utan att man
skulle antaga alternativet af lega.»
> Sockenstämmorna höllos. Allt efter som presten hade
mer eller mindre inflytande på sinnena, gick der mer eller
mindre tumultuariskt till. — — Drängarna, hvilkas rättighet
det var som egentligen bestämdes i öfverläggningarna, ville
deri deltaga, men måste afvisas, hvilket åter gaf anledning till
uppträden vid kyrkorna och framkallade den rörelse, som blef
upphöjd till namn och värdighet af uppror.»
Drängarna i en socken, förbittrade öfver att se sig ute-
slutna från öfverläggningar, som så nära rörde dem, beslöto
att på annan väg göra sin förmenta rätt gällande. Några in-
funno sig å de andras vägnar hos en i orten boende ståndsperson,
en assessor vid namn Landell, som på deras begäran uppsatte
en ganska ödmjuk och i intet afseende brottslig supplik — —
hvaruti de, ur stånd att göra sin röst gällande vid socken-
stämmorna, förklarade sig vilja i valet af de dem öppnade al-
ternativen antaga legning, men alldeles icke lottning. Med
denna skrift begåfvo sig de utskickade till Nyköping. Lands-
sekreteraren, till hvilken i landshöfdingens frånvaro ansöknin-
gen öfverlemnades, gaf den tillbaka med föreställningar om
ändamålslösheten deraf, sedan förordningen bestämt huru frå-
gan borde behandlas och afgöras.»
I parentes får jag nämna, att denna skrift, som företed-
des vid domstolen, der Landell äfven hördes, ansågs ej kunna
föranleda till någon reklamation af åklagaremakten. Hofrät-
ten — det var i den »menlösa tiden» — dömde Landell till 28
dygns vatten och bröd, för det han ej afstyrkt drängarnas
åtgärd, utan tvärtom deltagit deruti, då han likväl såsom sjelf
f. d. ämbetsman borde hafva insett olämpligheten deraf. Lan-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
