Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Efter revolutionen. 1809—1812 - 1812 års politik - Krigsfrågan i statsrådet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRANSKA DE INERAE TIER OMM BRN RRIGSERAGAN I STATSRÅDET. 201
af allt hvad som statsrådet borde känna, för att kunna yttra
sig. Det gick, som det borde, konfyst och illa. Kronprinsen
afbröt honom genast och föredrog i hans ställe, med den väl-
talighet, den lätthet och den värma, som äro honom egna.
Åtskilliga åberopade handlingar upplästes, hvarefter kronprin-
sen öppnade en foliant, som han hade med sig — det var hans
konceptbok — och meddelade oss flera enskilda bref till kej-
sar Napoleon, som hade gemenskap med det ämne, hvarom
vi nu borde öfverlägga. I dessa bref, alla verkliga vältalig-
hetsstycken, yttrar han sig ömsom med förtroligheten af en
frere darmes och med vördnaden af en beundrare, men alltid
med värdigheten af en svensk furste. Han återkallade i hans
minne de löften, han emottog af kejsaren i afseende på
Sveriges tillkommande förhållande med Frankrike och utan
hvilka han icke emottagit en plats, der han skulle hafva att
välja emellan att blifva otacksam emot den, han var skyldig
så mycket, eller förrädare mot sitt nya fädernesland — löften,
för hvilkas brytande kejsaren valde just ögonblicket af hans
ankomst till Sverige.” Ändtligen uppläste han ett yttrande
eller snarare en afhandling om Sveriges nuvarande politiska
ställning, jemte en öfversigt af dess särskilda politiska intressen
och förhållanden allt sedan Gustaf I:s tid. Jemförelser hem-
tade derutaf, granskningen af hvarje europeisk makts ställning,
af våra egna intressen och tillgångar jemte en målning af
det innersta af Frankrikes politik ledde till det resultat, vid
hvilket det icke var tvetydigt att statsrådet skulle fästa sig.»
»Wetterstedt uppläste ett förträffligt yttrande af förre stats-
sekreteraren Järta, afgifvet i November 1810, då han i stats-
rådet var ensam af den tankan att icke förklara krig emot
England. Uti de omständigheter han åberopade och i dem
han förespådde, fann man grunder till beslut vid detta till-
fälle. Rosenstein, ängslig som en så komplett pultron vid ett
sådant tillfälle bör vara, steg upp och nämnde något om be-
tänketid; dermed förente sig genast Adlerbeth. Kronprinsen
fann det naturligt och proponerade kungen åtta dagars upp-
skof med afgörandet.»
+ Se Recueil des lettres, proclamations et discours de Charles Jean, I: 13,
25—29, 49, 53.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
