Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Politiska förhållanden, regering och riksdag 1814—1817 - Gyllenborg och Rosenblad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LARS VUN ENGESTRÖM.
33
som äfven v. Engeströms ängsliga omsorg att behålla sin
maktställning. I honom såg antecknaren framför allt »ett bevis
på omständigheternas makt att till samhällets högsta platser
till allas förvåning framskuffa personer utan egna förtjenster.
Hans antirojalism och förbindelse med oppositionen under
Gustaf III samt hans förkärlek för franska systemet gjorde
honom populär. Sedan han kom till makten har han, såsom
vanligt med frihetsmän, blifvit despot».*
Likväl gaf Trolle-Wachtmeister, särskildt under sista tiden
af sitt deltagande i offentliga värf, sitt erkännande åt v.
Enge-ströms redlighet och fosterlandskärlek — egenskaper, hvilka
tvifvelsutan mera än snillets gåfvor fört honom till den höga
plats han innehade. Dessa egenskaper hafva äfven bevarat
åt v. Engeström en hedrad plats i Sveriges historia, huru
vexlande än samtidens omdömen hafva utfallit.
Till justitiestatsministern grefve Fredrik Gyllenborg stod
Trolle-Wachtmeister sedan gammalt i nära förbindelse. Gyllen-
* Följande anekdot, hemtad ur dagboken, visar den ton, i hvilken von
Engeström som oftast omnämnes: »Man roar sig åt ett infall om grefve
Engeström. I en pjes, kallad Föreningen, förekomma två bönder som politisera.
Den ene, förargad öfver den andres mindre omfattande snille, utropar: »Håkan,
Håkan, du har icke hufvud för politik!» — I anledning deraf påstod någon, att
vår statsminister för utrikes ärendena måtte heta Hakan. Detta gjorde lycka, och
grefve Engeström gär nu i Stockholm under intet annat namn än Hakan.-o
Men i detta sammanhang må ock anföras en biljett från statsministern
till justitiekanslern, som länder dem båda till heder. Om den visar grefve von
Engeströms begränsning, så ådagalägger den äfven hans goda hjerta och redliga
uppsåt. Frågan gälde en artikel af Wallmark i Journalen, hvilken väckt
kronprinsens misshag. Hvilkendera af Wallmarks pressförseelser som här är i fråga (se
Wallmarks egen berättelse om dessa missöden i hans sjelfbiografi, Biogr. Lex.
Bd 19) kan ej afgöras, ty biljetten är odaterad. Trolle-Wachtmeister hade sökt
skydda Wallmark och hos von Engeström sökt dennes bemedling inför
kronprinsen, under uttalande af den åsigt att artikeln vore så oskadlig, att justitiekanslern
sjelf ville ikläda sig ansvaret derför. Engeström skrifver: »Jag skulle i
allmänhet önska, att Wallmarks litteratur vore mindre politisk, ty det är oändeligen
kinkigt att bedöma hvad som kan sägas och icke sägas nu för tiden, och det
är svårt att gifva råd, när man icke kan gifva skäl . . . Hvad mig angår, så
anser jag den pligt, jag som menniska eger att göra godt, fördubblad uti det
ämbete jag bekläder. Kan jag förekomma en oförsigtighet, så gör jag det; men
sedan den är gjord och icke är undergräfvande af statens be :ånd, gör jag hvad
jag kan för att få den glömd, öfvertygad att buller gör ondt.»
Trolle-Wachtmeister, Anteckningar. II. ^
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
