Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Politiska förhållanden, regering och riksdag 1814—1817 - Fleming, Adlerbeth, Adlercreutz
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lo POLITISKA FÖRHÅLLANDEN, REGERING OCH RIKSDAG.
hålla den karaktär dess förste innehafvare — jag räknar ej
de få dagar, min far var deraf i utöfning — gifvit det. Man
förebrår med skäl grefve Gyllenborg att ej hafva sökt gifva
deråt den vigt, som grundlagen velat eller åtminstone bort
åsyfta.»
Vid sidan af Rosenblad, till hvars karakteristik det
foregående lemnar ett träffande bidrag, torde bland statsrådets
öfriga ledamöter grefve Lagerbring", ehuru redan åldrad och
föga mottaglig för nyare tiders idéer, hafva varit den, åt hvars
ämbetsmannaduglighet och insigter Trolle-Wachtmeister
företrädesvis skänkte sitt erkännande. »Om han bortginge ur
statsrådet, säger han 1814, skulle han svårligen kunna ersättas.»
Mindre betydande var, ej blott i den kritiske
justitie-kanslerns ögon, den vältalige och vittre friherre, sedan grefve
Claes Fleming. Såsom statsråd var han föga verksam. Om
honom heter det i anteckning-arna: »När han invaldes i Svenska
Akademien, sade en elak skämtare, att nu hade herrar aderton
blifvit 170» (17 och o). Detta infall om siffran kan ännu mera
tillämpas på Fleming såsom statsråd. . . . Ett särdeles vackert
och ädelt utseende, men som ej uttrycker en tanke, ej en gnista
af kraft, dertill en ovanlig organ, som då den framförer hans
blomsterrika fraser kan göra ett djupt intryck, utmärka honom.»
Ej heller den lärde vitterlekaren friherre G. G. Adlerbeth
syntes såsom statsråd på sin rätta plats. Han, så väl som
Fleming, »utöfvar, säger antecknaren, endast den af
regeringsformen dem föreskrifna tjenstepligten att sitta och hora.»
Det heter vidare om honom: »Känd genom sina arbeten,
genom sin dygd, genom sin enkelhet och till ytterlighet drifna
sparsamhet för sin person. Hvar vän af den redlige mannen
önskade, att han vore så verksam ämbetsman, som han är
oförvitlig.»
Mera framstående, äfven i sitt rådgifvarekall, än dessa
båda vittra statsråd voro de militära, de båda krigare, som
under Sveriges krig höljt sig med ära, K. J. Adlercreutz och
Johan af Puke. 1 synnerhet om den förstnämnde yttrar sig
Trolle-Wachtmeister — ehuru han, såsom vi sett, vid
revolutionstiden stått Adlersparre närmare — med aktning för hans
personliga egenskaper, hans mod och rättrådighet. »Den god-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
