Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Politiska förhållanden, regering och riksdag 1814—1817 - Kronprinsen och vexelkursen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HANS JÄRTA. 73
sammans med hvilken kronprinsen väl vet, att jag icke vill
eller kan göra tjenst.»*
Bekymmersam för den nye finansministern var straxt efter
hans tillträde lånediskonternas i Malmö och Göteborg vacklande
ställning. I samråd med Wirsén vidtogos af Järta energiska
åtgärder för deras upprätthållande; men den ringa hjelp, som
Stockholms börs härvid lemnade, bragte genast hans lättretliga
lynne utom fattningen. Han förgick sig ända derhän, att han
hotade börsens medlemmar med sin hämnd. Det berättades,
att han yttrat: »Stockholms börs kan räkna på att den icke
skall få något till sin förmån, så länge jag är vid denna
befattningen.» — Sjelf gjorde Järta, enligt de anteckningar vi
följa, sig inga förhoppningar om att erkännande eller
folkgunst stode för honom att vinna, och i sitt hyperboliska språk
uttryckte han sitt förakt för »profanum vulgus». »Han
förklarade, att han skulle anse sig högst illa hafva uppfyllt sin
sak, om icke, då han fore härifrån, gatpojkarna, folk i trasor,
folk i uniformer och folk med broderade rockar ville alla
stena honom. >
Järtas energiska ingripande för att uppehålla diskonternas
vacklande kredit skaffade honom emellertid ett förtjent
erkännande; och de pessimistiska målningar af sin personliga
ställning, som han i upprörda ögonblick älskade att framställa,
hade i verkligheten ingen motsvarighet. Äfven kronprinsen,
som skyndat hem från en vistelse i Norge (i Nov. 1S15) med
anledning af de oroande ryktena om diskonterna, stod på
Järtas sida, då det gällde att förebygga den hotande ofärden.
Men i en annan fråga, som sysselsatte Karl Johans sinne
vida längre och som under ett par år synes hafva förefallit
honom nästan såsom hufvudsaken i hela den svenska
statshushållningen, voro de båda snillrika männen, regenten och
statssekreteraren, af olika tanke. Det var frågan om
beher-skandet af den för Sverige ofördelaktiga vexelkursen på
utlandet, hvilken Karl Johan, såsom bekant, betraktade ej blott
* Äfven antecknaren ansåg Skjöldebrands inträde i statsrådet såsom ett
olyckligt val. Dennes verksamhet såsom öfverståthållare hade, enligt
Trolle-\\ achtmeisters åsigt, ådagalagt hans olämplighet såsom ämbetsman, oaktadt alla
förväntningar på grund af hans förmåga på andra områden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
