Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tryckfrihets- och högmål 1815—1817
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FOSFORISTER OCH GÖTER.
93
ningen af deras litteratur börjat vilja föra tillbaka medeltidens
anda och katolicism, har det blifvit mod här att drömma oss
tillbaka till Björn Jernsidas och Ivar Yidfamnes tid, samt att
söka hjelpa oss dit genom åkallande af en hel svärm
granris-bekrönta gudar och gudinnor, som några af våra uppväxande
poeter dragit fram ur en alldeles bortglömd Olymp, hvars
frusna bekantskap vi hålla på att göra. Till dessa sagor och
till romanen af vår historia hör denna eviga »nordiska kraft»,
hvarmed vi i vårt jämmerliga tillstånd nu hvar dag mer och
mer sjelfva besjunga oss. Hvad jag för det närvarande känner
verkligt nordiskt, är högfärd, skryt och misshushållning, och
det i alla klasser. Jag hör att i de två förstnämnda
egenskaperna skola våra nya bröder, norrmännen, vara ändå mera
nordiska än vi. Ju häftigare under kriget de sprungo från
ointagliga positioner och kastade gevären ifrån sig, desto värre
skröto de —- skröto förmodligen med sin nordiska kraft!»
Närmare än till fosforister och göter stod
Trolle-Wachtmeister utan tvifvel till akademisterna, och han ogillade på det
bestämdaste de personliga utfall, som riktades mot dem från
deras litterära vedersakare. Bland Svenska Akademiens
ledamöter egde han, utom de vittra statsråden och excellenserna,
en nära personlig vän i justitierådet I. R. Blom, i visst
afseende den mest akademiske af alla. Om Trolle-Wachtmeister
ej var blind för ensidigheten i dennes allmänna ståndpunkt,
så gaf han i rikt mått sitt erkännande åt Leopold. I vördnad
för dennes stora namn var han uppvuxen, och Leopold var
ännu för honom Sveriges största litterära personlighet.
Karakteristisk är följande anteckning från 1815, då
Leopold blef kommendör af Nordstjerneorden. »Ändtligen blef
Leopold kommendör, hvarom kronprinsen så länge bedt.
Kungen gjorde det à son corps défendant. »Jag gör icke,
mumlade gubben, folk till kommendörer, för det de skrifvit
några verser», — men prinsens enträgenhet rådde. Hofvet
delar kungens tänkesätt och skriker högt. Men ingen skrek, då
förliden sommar nordstjernekommendörskorset gafs åt —
hofmarskalken grefve Mörner och förre landshöfdingen Wrangel.
Nu har detta nådebevis träffat ett namn, som lyser af egen glans
och skall lefva i minnet, så länge det finnes litteratur i Sverige.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
