Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tryckfrihets- och högmål 1815—1817
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
142 TRYCKFRIHETS- OCH HÖGMÅL isjj — 1s17.
»I det samma voro statsråden samlade, och vi gingo in
till prinsen, der vi funno Engeström samt Wetterstedt, hvilken
var sysselsatt att i öfversättning uppläsa gårdagens nummer
af tidningen »Föreningen», deruti en artikel kunde möjligen
tolkas som innebärande en allusion på kronprinsen, i anseende
till dess egenskap att icke vara född svensk.* Denna allusion
var så fin, att Wetterstedt ganska riktigt anmärkte, att om
han öfverlemnade bladet till åtal, så skulle man kunna beskylla
honom för att ensam hafva gjort den brottsliga tillämpningen.
Det blef icke heller någon fråga oin tilltal; och kronprinsen,
ehuru han fann anfallet mot sin person alldeles klart och så
mycket mera afsigtsfullt, som det var infördt i bladet för just
den 13 Mars, tycktes gilla Wetterstedts motiver emot
anställande af åtal. Det talades icke längre derom, och vi gingo
snart öfver till hufvudsaken, som innefattades i en berättelse,
hvilken Wetterstedt företog att uppläsa; men innan jag vidare
omnämner denna, måste jag i min berättelse gå litet tillbaka.»
»Om morgonen den 13 Mars kl. 8 hade traktören
Lindbom — en allmänt känd stor skurk, som alltsedan
justitiekanslern Lödes tid under förmyndareregeringen varit under alla
skiften brukad som spion — skickat efter öfverstelöjtnanten
baron Klinckowström (min första hustrus bror), som är
adjutant hos Cederström i dennes egenskap af generaladjutant för
flottorna. Lindbom hemtade honom genom sin son med sin
egen häst och släda, i ändamål att för honom uppgifva
omständigheter, bevisande fara för Hans Kongl. Llöghet
kronprinsen, hvarom han sjelf, såsom liggande sjuk, var hindrad
att kunna personligen aflägga berättelse.»
* I artikeln, som var föranledd af en uppsats i Schwerins »Läsning till
utbredande af medborgerliga kunskaper» och mycket prisade dess författare,
förekom följande yttrande: »Under Sveriges största regenter, Gustaf Vasa och
Karl XI, rådde också en sådan excentricitetens och concentricitetens jemvigt,
som gjorde staten aktad och folket sällt. Men det är naturligt, att för den
som skall kunna tillvägabringa en sådan jemvigt, fordras att fullkomligt kunna
känna sitt folk, alla dess egenheter, vanor, lyten och dygder, och att älska det
såsom man älskar en välbekant barndomsvän. Man upptäcker lätt orsaken,
hvarföre de tyska och danska konungarna — ehuru ett par af dem, t. ex.
Christopher af Bayern och Christiern I voro personligen utmärkta män — så
föga kunde uträtta till folkets väl och så mycket till sin egen olycka.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
