Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tryckfrihets- och högmål 1815—1817
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
170 tryckfrihets- och högmÄl 1S1S—1s17.
göra de anonyma brefven till angifvare, samt behöll Holst, hans
far och presten till vittnen. Cederström tyckte också, att den
utvägen var förträfflig, men de fingo ingen med sig. Efter
långa öfverläggningar måste Gyllenborg och jag medgifva
ovilkorliga arrestbeslutet, men utverkade, för att rädda
principen för personlig säkerhet, att angifvaren, Holst, äfven skulle
arresteras, hvarom befallning till öfverståthållaren expedierades;
och skulle han äfven inför protokollet i polisen tillhållas att
erkänna sitt memorial, innehållande angifvelsen.»
»Skjöldebrand stod sedan kl. 2 i pelaresalen, väntande på
arresteringsbeslutet, och hemma väntade hans redan förspända
hästar.»
D. 27 April.
»I onsdags den 23 om aftonen ankom Lindsfelt under
militärisk bevakning. Dagen derpå mottog jag genom en
express rapport från Skjöldebrand om det förhör, han hållit
med flera personer, hvaraf fanns, att man måste öfvergifva
hoppet om bevisning, bygdt på den ende ojäfvige af de
uppgifna personerna, men hvilken ingenting bindande kunde
berätta. Skjöldebrand kallar in folk från alla håll och
inqvire-rar efter angifvelser mot Lindsfelt. Äfven denna sak
kommer sannolikt att afdunsta i löjlighet för auktoriteterna, fastän
den torde medföra allvarsamma följder för angifvaren och
äfven för innevånarna i Lindsfelts ort, hvilka blifva blottställda
för det raseri, som skall medfölja ur fängelset den uppretade
mannen, då han kommer på fri fot.»
D. i‡ Maj.
»I går morse fanns Lindsfelt hängd med sin halsduk i
spjället. Det är icke sannolikt att han blifvit förd till detta
steg af oro öfver högmålsbrottet, hvars obetydliga
beskaffenhet synes af hvad jag här förut antecknat. Möjligtvis har
samvetet öfver äldre illgerningar uppvaknat och verkat pa
den genom arrest och opasslighet försvagade mannen, eller
kanske trodde han, att domstolen, utan att fästa sig vid något
särskildt, ej tillräckligen bevisadt brott, skulle antaga alla
anledningar emot honom en masse och döma på dem, för att befria
orten från en person, som störde allmänna säkerheten. Denna
händelse är emellertid högst obehaglig, emedan den — in-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
