Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Otium cum dignitate
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sven nilsson och t r o i. l e-iv ac h t m eis t er. i 8 x
anslag genom den alltid välvillige universitetskanslern von
Engeström, och han bidrog sjelf till resekostnaderna.
Nilsson uttryckte i varma ordalag sin tacksamhet. »Om
något dugligt arbete af min hand hinner se dagsljuset, så har
Hr grefven deri största delen», skref han redan 1814. Och i
ett senare bref kallar han honom »sin störste välgörare», som
han hade att tacka för »muntran, upplysning, skydd». Från
sina resor i Sverige 1815 och i Norge 1816 sände han lifligt
skrifna och underhållande skildringar. På Årup blef Nilsson
en välkommen gäst, sedan Trolle-Wachtmeister blifvit der
ständigt bofast; första delen af hans berömda arbete
»Skandinaviens Fauna» skrefs på Årup 1820, enligt Nilssons egen
uppgift.
Annu i sin sena ålderdom, sedan både mecenaten och hans
skyddsling hörde till den svenska vetenskapens veteraner,
erkände Nilsson sin förbindelse. Från år 1870 — Nilsson var
då 83, Trolle-Wachtmeister 88 år gammal — föreligger ett
bref från den förstnämnde, hvari det heter: »Om jag kunnat
uträtta något här i lifvet för befordrande af landsmäns
bildning och för fäderneslandets heder, så tillkommer förtjensten
deraf Eders Excellens, såsom den der gjort för mig möjligt
att fullfölja en lefnadsbana, på hvilken något i detta afseende
kunnat åstadkommas».
»Nilssons Ornithologia Suecica», heter det vidare i
Trolle-Wachtmeisters anteckningar», som utkom 1817, gaf honom
genast ett europeiskt rykte. En liten stråle deraf gick förbi till
mig, ty uti den i »Heidelberger Jahrbücher der Litteratur»
deraf förekommande, högst fördelaktiga recension omnämnes,
att författaren vetat begagna sig af »den trefflichen
Be-obachtungen des Grafen von Wachtmeister». När jag långt
derefter (1832) var i Berlin — då min andra
naturvetenskapliga period: den kemiska, var inträdd — besökte jag det
zoologiska muséet med Gustaf Rose, den berömde mineralogen.
Min ledsagare lemnade mig för att gå in och språka med
professor Lichtenstein, men återkom snart, sägande: Jag hör
af Lichtenstein, att Ni är forskare och författare äfven i denna
gren af naturvetenskaperna; han kommer strax för att få
göra Er bekantskap.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
