Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Otium cum dignitate
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i 98
OTIUM CUM DIGN1TATE.
ansåg mest motsvara justitiekansler. »Det lilla jag kan af
juridik, skrifver han till Berzelius, har tjenat mig till mycket,
emedan den kärfve Dupin, presidenten i deputerade
kammaren, derigenom funnit ett intresse i min person, samt en
namnkunnig italiensk jurist, baron Boerio, en af cheferna för
neapolitanska revolutionen 1821, satt sig i nära förhållande till mig,
för att få upplysningar om åtskilligt af det generela i våra
lagar. Jag har äfven af samma anledning kommit i tillfälle
att hålla föreläsningar för en utmärkt hygglig fransos,
systerson till vår drottning och bror till hertiginnan af
Abulfera-Han heter S:t Joseph och är procureur du roi.» —
Så förflöto vintermånaderna i Paris, under umgänge,
deladt mellan vetenskapsmännen och »le grand monde», i hvars
nöjen de yngre medlemmarna af familjekretsen flitigt deltogo,
samt under beskådande af verldsstadens märkvärdigheter.
Mycken uppmärksamhet egnades åt de .upprörda politiska
förhållandena, hvilkas beskaffenhet ingaf dystra farhågor för
monarkiens bestånd och, jemte pressens och den nyromantiska
litteraturens alster, ingaf ett bestämdt misstroende till
nationens skaplynne.
Uppförandet af Victor Hugos ofvannämnda’ stycke »Le
roi s’amuse» ger antecknaren anledning till följande allmänna
betraktelser. »Dessa vildheter i folknöjen utgå från
folkets-feroca lynne och äro kalkylerade derpå, likasom
tjurfäktningarna i Spanien. Men spaniorerna äro icke ett civiliseradt
folk och hafva ej alls pretention att vara ’civilisationens
medelpunkt’. Författarna tro sig följa de grekiska tragikerna,
då de antaga att tragediens ändamål är att uppväcka fasa
och medömkan; men de glömma, att den bör äfven uppväcka.
sympati. Detta kan dock ej förstås af ett så opoetiskt folk.
Derföre, om man än på deras teater får i rik mångfald se
död- och blod-scener, sådana som klassiska skolan förebrår
Shakespeare och Schiller, så väntar man förgäfves att se något
som liknar Ophelia eller Julia eller Thekla. Men sådana
skapelser äro ej att begära af ett folk, så utan känslor, så
blottadt på allt poetiskt »Gefühl», som detta »Affengeschlecht».
Omdömet är hårdt. Det kan här förtjena anföras, för att
visa, att det var utan stor saknad, som Trolle-Wachtmeister
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
